”Fattigfällan”, Charlotta von Zweigbergk

Fattigfällan. Få böcker har väl fått så mycket uppmärksamhet förra året som denna? Och det med all rätt.

fattigfällanBeata har en ordentlig utbildning, en fin lägenhet och har själv uppfostrat fyra barn utan att någonsin vara sen med en enda räkning. Visst, hon har aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Hur kunde det bli så att hon som alltid varit så kompetent till sist är en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning? Som tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt. Det enda misstaget hon begick var att bli långvarigt sjuk.

”Fattigfällan” av Charlotta von Zweigberk är en bok som får det att krypa i skinnet på en. Vid flera tillfällen har jag sådan lust att kliva in i handlingen och ruska om personerna Beata möter. Personer inom myndigheter men även i hennes närhet, som gång efter annan ska säga till henne att hon måste betala sina räkningar (trots att hon inga pengar har), som gärna bjuder henne på dyra middagar (fastän hon hellre skulle få pengarna i handen och ha mat för en hel vecka). ”Fattigfällan” raserar myten om att alla i Sverige kan få den hjälp den behöver, och ”Fattigfällan” bekräftar bilden av myndigheter som blir allt svårare att ha att göra med.

Det enda märkliga med boken är att Beata har fyra vuxna barn, men inte en enda gång står det något om att de försöker hjälpa henne, eller att hon ber dem om hjälp. Det känns faktiskt rätt så underligt att de inte nämns mer än i förbifarten på ett par ställen.

Stundtals där i mitten kändes den rent läsmässigt lite slentrian, det var samma elände om och om igen. Men det bidrar å andra sidan till engagemanget. För visst berör den. Dagen efter jag läst ut boken hörde jag ett radioprogram där de hade en lyssnarfråga (läsarbrev) inom ekonomi. Det var en kvinna som var 61 år och sjukskriven, men hon får inga pengar från krånglande myndigheter. Därför undrar kvinnan om hon bör ta ut förtidspension. Experten säger vänligt men bestämt att nej, det bör hon absolut undvika. ”Försök hitta kraft att arbeta i alla fall lite”, säger experten. Programledaren kontrar med att hon säger att hon inte kan, och att det finns flera andra ute i samhället som har det precis likadant. Experten fortsätter emellertid om att det är mycket upp till kvinnan nu, om hon kan hitta den där lilla extra gnistan så hon kan jobba, om så bara 25 %. Bara hitta den där extra gnistan. Försök.

Jag blev så irriterad när jag hörde detta att jag kokade. Vad är det med folk som har så lätt att se ner på någon som säger jag är sjuk, jag kan inte jobba? Varför ska det ändå påpekas om och om igen: Men kan du verkligen inte orka? Bara lite?

Men så. ”Fattigfällan.” Det är nyttig läsning. För alla. Det ger en insikt i hur den som kan ge sken av att ha allt, faktiskt inte har något alls.

7/1

fattigfällan

 

Finns bl.a hos Adlibris och Bokus.

Publicerat i 2017, Betyg 7-8, Bokrecension, Facklitteratur, Ordfront, Uncategorized | Lämna en kommentar

”Nedkopplad”, Susan Maushart

När ”Nedkopplad” av Susan Maushart kom för några år sedan blev den extremt Skärmavbild 2016-04-09 kl. 20.27.31uppmärksammad världen över. Sex månader utan internet?! Måste vara galenskap. Och så vidare. Jag hade ganska höga förhoppningar på den här måste jag säga, men det blev något av ett platt fall. Pladdrigt se nanting så jag orkade faktiskt bara halvvägs…

Publicerat i 2016, Övriga förlag, Bokrecension, Ej utläst, Facklitteratur | Lämna en kommentar

Läser just nu

Läser just nuJust nu läser jag ”Fattigfällan” av Charlotta von Zweigbergk och ”Kaninjägaren” av Lars Kepler. Båda snart utlästa :)

Publicerat i Bonniers, Läsande, Ordfront | Lämna en kommentar

Inte min värld, men mitt land

Overklighetskänslan som kommer över en när en nyhetsflash dyker upp på mobilskärmen med orden: Lastbil har kört in i folksamling i centrala Stockholm. Minst två befaras döda.

Jag är långt borta från attacken, men den kryper ändå så nära inpå. Så här några timmar efter den inträffat kan jag ändå inte låta bli att förundras över Sverige. Nyhetsbevakningen är tillförlitlig – och enorm. När uppgifter delges som inte är bekräftade från egen redaktion berättar man det. Sedan rättar man, eller bekräftar. Det finns många platser i världen där sådant här kanske inte ens skulle tilldelas en notis. Kanske det till och med skulle förnekas att det hade hänt.

Myndigheter går ut med information på så många sätt och i så många former att det egentligen är smått fantastiskt. Folk brukar raljera att Sverige knappt har några poliser, och att de vi har inte gör något vettigt. Dessa har fått motsatsen högst bevisad idag. På sociala medier skallrar budskap om att man ska hålla sig borta från Stockholm city. Trafiken står stilla. Några som bor i området säger att om någon inte tar sig hem är de välkomna hem till dem. Folk klickar i en ruta på facebook att de är i säkerhet. Jag hinner inte ens fråga mina vänner i Stockholm om de är ok innan jag redan fått bekräftat att de är det.

Sverige. Det är hit man kommer när man kommer hem.

Alla mina tankar går till de drabbade.

img_7515

 

Publicerat i Privat, Uncategorized | Lämna en kommentar

Tillbaka!

20170405-194729.jpg

Idag fyller min finaste Pusselbit två år! Det firas med en massa gott tänker de flesta men nä … Pussel gillar typ bara kattmat. Någon enstaka gång kan hon smaka smält smör som blivit kvar på tallriken, eller ta en liten skinkbit då och då. Men that’s it.

 

20170405-194747.jpg

När jag var liten skrev jag dagbok och bland det roligaste när jag tar fram dem för att läsa (även om det börjar vara längesedan nu) så är det att minst varannan anteckning börjar med ”Oj, nu var det längesen jag skrev!” följt av en lista på viktiga grejer som hänt sedan sist. Efter det började jag redogöra från ca det datum där jag slutade, med resultatet att jag sällan eller aldrig ens närmade mig nutid … därav har jag lärt av mina misstag (?) och gör inte detsamma med bloggen. Det kanske kommer någon tillbakablick på vad som hänt på senare tid, kanske inte.

Only time will tell.

Publicerat i Privat, Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite nyttigare chocolate chip cookies

På något sätt har jag lyckats göra typ världens godaste kakor! Alltså JAG! Jag har aldrig varit någon som bakar småkakor, men på sistone har jag börjat förstå tjusningen med dem. Eftersom jag nu äter lite nyttigare och lite grönare så är det inte så mycket geisha och glass. Men! Jag vill ändå äta sådant som är gott, och jag tycker att sötsaker är (alldeles för) goda.

 

Ingredienser 
2,5 dl havremjöl
1 dl dinkelmjöl
1 ägg
3/4 dl honung
1,5 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver (alltså sådant ”riktigt”, är det vanillinpulver så ta en hel rågad)
Kanel
Salt
3 matskedar smält smör
50 g mörk choklad 70 %.

Gör så här
20170111-195243.jpg

  1. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Vaniljpulvret kan ev. tillsättas i vätskan.

20170111-195253.jpg

2. Smält smöret. Låt svalna en aning. Tillsätt ägget, honungen och ev. vaniljpulvret i pannan.

3. Häll över det försiktigt i mjölblandningen.Tillsätt hackad choklad (spara några bitar). Rör försiktigt om. Det kan verka torrt till en början men tids nog tjocknar det till sig. Smaka på degen på egen risk. Jag smakade, den var jättegod, sen fick jag ont i magen. Hm.

4. Jag använde händerna för att forma en längd som jag la i folie. In i frysen ca 20 minuter. Sätt ugnen på 175 grader.

20170111-195334.jpg

20170111-195324.jpg

5. Ta ut degen från frysen, skär skivor ca 1 cm tjocka. Stoppa ner en chokladbit i varje. In i mitten av ugnen. Mina var inne ca 8 min (tror jag!) och de blev de lite sega i mitten, vilket jag tycker är gott! Vill man ha dem mer kakiga så låt de få mer färg.20170111-195317.jpg

16 kakor blev det!

20170111-195308.jpg

Sååå goda! Mmmm.

20170111-195300.jpg

Jag som inte ens brukar äta kakor med mjölk (ja, det är sant!) fick världens lust på mjölk till denna chocolate chip cookie. Mmm!

Publicerat i Bakning, Recept, Uncategorized | Lämna en kommentar

Kylig läsning

20170105-115310.jpgTjugofem minus ute så det är inte mycket annat att göra än sitta inne framför spisen och mysa. Och läsa förstås! Jag har just börjat läsa Susan Faludis ”Den amerikanska mardrömmen”, men jag vet inte … Har bara läst några sidor men det känns inte som något för mig. Väldigt mycket referenser, har svårt för när mycket är skrivet ”inom såna här tecken” för att ”make a statement på nåt sätt”. Nåja, må väl i alla fall ta mig förbi inledningskapitlet. ;D

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar