Svenska språket lämpar sig bäst i skrift

I tisdags började jag bläddra i mitt bokmanus för första gången sedan jag skickade in det i december. Jag har hittat  ett par slarvfel, några missar. Det är också många som säger att man ska läsa sitt manus för sig själv för att kunna höra vad som inte stämmer i texten, men det är något jag inte har gjort. Det beror framförallt på att jag helst läser min text i det tysta, men häromdagen var en bekant här och läste i manuset för första gången. Hon fann det även väldigt roande att läsa högt och till en början (okej ända till slutet) tyckte jag bara det var jobbigt och kunde knappt lyssna. Jag har alltid ansett att det svenska språket lämpar sig bäst i skrift, där tycker jag det är vackert och gör sig allra bäst. När man däremot högt talar om starka känslor, stora dilemman och dessutom gör det i fina ordalag, ja då låter det lätt fånigt. Jag vet inte riktigt varför men jag tycker alltid låter bättre på engelska när det kommer till tal, då kan jag säga i stort sett vad som helst utan att det låter konstigt.

Efterhand var det fortfarande jobbigt, men det var ändå nyttigt att lyssna, kanske mest för saker och ting har en tendens att bli verkliga först när de uttalas högt. Och nu blev det liksom verkligt att jag faktiskt har skrivit den här boken. Oj.

Det här inlägget postades i Skrivande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Svenska språket lämpar sig bäst i skrift

  1. Fröken Framtid skriver:

    WOW!
    Skön känsla att känna att Du verkligen har skrivit den där boken, hoppas jag?
    Såg att du följer mig på twitter, tyvärr har jag tappat twittersugen, så du lär inte få se några tweets by me.

    Faktum är att jag har just nu mkt tankar kring just bokskrivande, så jag blev glad att hitta dig. Dessvärre känslo-drama-bloggar jag låst, men länkar till min förra blogg som jag har svårt att helt slita mig från.

    Önskar dig en skön helg!

  2. malinthewriter skriver:

    Det var en rätt konstig känsla. Roligt, jobbigt och absurd på en och samma gång. Men visst är det en härlig känsla, kanske främst för att jag nu att jag faktiskt KAN skriva en hel bok, bara jag ger mig fan på det.

    Det där med tankar kring sitt bokskrivande är nog något som alla skrivande författaraspiranter sliter med på en daglig basis. Nu vet jag ju inte vad för slags känslodrama du har (men jag kan tänka mig … 🙂 ) men fortsätt skriva med målet att skriva bättre och att utvecklas. Om man dessutom har skrivandet i blodet går det inte lägga ner, ingen idé att ens tänka tanken … 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s