”Dödgrävarens dotter”, Joyce Carol Oates

”I slutet av 30-talet anländer den tysk-judiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.”

Då jag har boken ”Blonde”, författad av samma som ovan, kan jag konstatera att denna dam har en tendens att producera tegelstenar, men sina sexhundra sidor till trots är den hyfsat lättläst. Det är ett bra flyt och en jämn nivå av intriger genom hela boken, med undantag för de sista hundra sidorna möjligtvis. Joyce Carol Oates har en i det närmaste klanderfritt språk och det är såväl inspirerande som följsamt. Det finns mängder av böcker om jobbiga barndomar men hon lyckas med denna skildring, som i mångt och mycket baseras på hennes farmors liv, stå ut ur mängden. Och det gällande både handling som språklig kvalitet. En helt klart läsvärd bok!

(7/10)

Det här inlägget postades i Betyg 7-8, Bokrecension, Bonniers, Relationer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Dödgrävarens dotter”, Joyce Carol Oates

  1. Ping: ”Våld: En historia om kärlek”, Joyce Carol Oates | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s