”Pojken som kallades Det”, Dave Pelzer

Dave Pelzer hade en vanlig barndom till dess att han var fyra år. Han följde med mamma och bröderna till parken och hade picknick. Hans mamma läste sagor för honom innan han skulle sova, och han hade vänner. Vad som hände sedan, hur det kunde gå så snett, det går inte att förstå.

Plötsligt en dag var Dave värdelös, i sin mors ögon. Ingenting han gjorde var bra och allt som skedde skulle han bestraffas för. Det är sådana sjuka saker att berättelsen stundtals får en att känna att ”det här måste vara fiktion”. Vilken mamma tvingar sitt barn att svälja såväl diskmedel som aceton? Vilken mamma tvingar sin lille son att bränna sig på vedspisen till dess att det börjar lukta bränt kött i hela köket? Det gjorde Daves mamma, bland alldeles för mycket annat. Och det värsta var att Daves pappa såg på och lät det hända.

”Pojken som kallades Det” är en fruktansvärd biografi, men den visar också hur viljan kan få en människa att överleva.  Han funderade ut planer för att kunna äta och för att fördröja hennes misshandel. Dave levde för att överlista sin mor.

(9/10)

Annonser
Det här inlägget postades i Betyg 9-10, Biografi, Bokrecension, Månpocket. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Pojken som kallades Det”, Dave Pelzer

  1. Jennifer skriver:

    Den lämnar en inte oberörd den boken! Jag har dom andra två. vill du läsa? 🙂

  2. hjortronet skriver:

    Jag ska gräva fram dom 🙂

  3. Pebbles Karlsson Ambrose skriver:

    jag har läst alla tre. usch vad en del har deet svårt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s