”Norwegian Wood”, Haruki Marukami

Toru Watanabes bästa vän tar sitt liv, och när Toru av en slump träffar vännens före detta flickvän Naoko ett par år senare blir han genast förälskad. Toru studerar halvhjärtat och arbetar extra som ett tidsfördriv. Han börjar umgås allt mer med Naoko, men kärleken har aldrig varit känd för att vara enkel, och kärleken till Naoko är till synes omöjlig. Hon är en ömtålig ung kvinna vars bräckliga psyke påverkar Toru allt mer.

”Norwegian Wood” är en modern kärlekshistoria som utspelar sig under 60-talet. Den har ett handfast sätt att förklara kärlekens beståndsdelar, missförstånd samt geografiska som psykiska avstånd. Och stånd överhuvudtaget. Karaktärerna i boken är få, men jag minns inte när jag senast läste en bok vars aktörer var så levande. Jag förstår Torus kärlek till Naoko, och jag förstår Naokos dilemma med sin döde pojkvän. Jag förstår Torus förhållande till Midori, och jag förstår Midoris frustrerande förhållande till Toru.

Det enda jag irriterade mig på var en del floskler som behagade dyka upp bland allt det vackra. Man behöver bara titta på baksidan för att hitta en ”Som av en blixt”, och i boken finns också ett antal ”blixt från klar himmel”. Jag gillade Reiko ända till det sista kapitlet, då tyckte jag inte om henne längre. Och inte gillade jag slutet heller.

Gillar man vackert skrivna kärlekshistorier, kommer man att älska ”Norwegian Wood”. Vilket jag verkar göra för tillfället, osäker om det är en svacka eller ett steg uppåt, men älskar boken, det gör jag.

Det här är den första boken av Haruki Murakami som jag har läst, men det lär helt säkert inte bli den sista.
Och jag saknar den redan … Den får högsta betyg av mig därför att när jag inte läste den var allt jag kunde tänka på att göra just det: läsa den. Det är sällan det händer och jag minns inte när det hände sist. Men det, om något, är ett tecken på starkt engagemang mellan sidorna.

(10/10)

Andra bloggare om ”Norwegian Wood”:
World of Malin
Annie
Youkissbythebook
Camillas tankar
Bokhora

Detta inlägg publicerades i Betyg 9-10, Bokrecension, Norstedts, Relationer. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till ”Norwegian Wood”, Haruki Marukami

  1. Boktokig skriver:

    Oj! Den här måste jag läsa!

    Jag skulle definitivt säga att det blir bättre och bättre! (med bokslukeriet alltså). 😉 Vad kul att du skrev så mycket och på post-it lappar med! Skrev du meddelanden eller vad skrev du?

    • malinthewriter skriver:

      Haha. Jag skrev allt möjligt, främst till pappa. ”Hej. Får jag ringa till mormor?” ”Hej. Får jag sova hos Anna?”
      Ibland svarade han att jag skulle fråga mamma.
      ”Hej. Får jag sova hos Anna? Jag frågade pappa och han sa att jag fick men att jag skulle fråga dig.”

  2. Pingback: Haruki Murakami – Norweigan Wood « Mitt i boken

  3. Pingback: ”Sputnikälskling”, Haruki Murakami « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  4. Pingback: ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”, Haruki Murakami « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s