”Sputnikälskling”, Haruki Murakami

Läraren K är förälskad i tjejkompisen Sumire, som i sin tur är förälskad i den trettiosjuårige affärskvinnan Myu. Sumire börjar arbeta för Myu och de åker till Europa tillsammans. En natt får K ett samtal från Myu, hon ringer från en grekisk ö och berättar att Sumire är försvunnen. Ingen vet var hon har tagit vägen, och hon undrar om K kan komma dit.

Berättelsen är skriven utifrån Ks perspektiv, men de första hundra sidorna känns rätt röriga. Med ”Norwegian Wood” färskt i minnet kan jag dessutom inte låta bli att känna som att karaktärerna i ”Sputnikälskling” i stort sett är detsamma.  Sumire är tjejen som pratar högt om allt, precis som Midori, men hon är också djup och knepig, som Naoko. K är den snälla killen som inte tycker särskilt mycket om någonting, han åker liksom bara med, precis som Toru. Och den äldre kvinnan Myu påminner mycket om Reiko. Är det bara jag som känner att karaktärerna är nästintill detsamma? Vet inte, men det hade varit intressant att veta.

För mig väcks handlingens intresse till liv när K får det där samtalet och beger sig till Grekland. Berättelsen djupnar avsevärt och jag får veta betydligt mer om vilka människorna i detta triangeldrama egentligen är. Även om ”Sputnikälskling” inte är i närheten av ”Norwegian Wood”, tycker jag ändå att den är bra. Det finns vissa övernaturliga inslag, men det stör mig inte heller.

Om det inte vore för att inledningen till handlingen var rörig, och att karaktärerna kändes lite för bekanta, hade betyget blivit högre. Möjligt att betyget den nu får är aningen i överkant, men den gjorde en stark återkomst på slutet, det hjälps inte. Haruki Murakami har en tendens att beskriva tankar på ett så igenkännande sätt att det stundtals gör mig illamående. Och avundsjuk.

(7/10)

Andra bloggare om boken:

Nio till fem
Bokhora
We tell ourselves stories to live
Bokmania

Detta inlägg publicerades i Betyg 7-8, Bokrecension, Norstedts, Relationer. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Sputnikälskling”, Haruki Murakami

  1. Pingback: ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”, Haruki Murakami « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  2. Björn johansson skriver:

    Men är ju bara bra om man kan känna igen sig från NW karaktärerna, för de va ju fantastiska. Jag ville aldrig att NW skulle ta slut.

  3. Pingback: Sputnikälskling av Haruki Murakami | Lottens Bokblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s