”Arga brev till radionämnden”, Mattias Boström, Martin Kristenson, Fredrik af Trampe

Bokens andra avsnitt har jag redan läst fem gånger: Första gången när jag läste som vanligt, andra gången när jag undrade om jag läst rätt, tredje gången för att det var så roligt, fjärde gången för att läsa upp det för en kompis, femte gången för att referera om det här.

”Jag är inte särskilt religiös, ändock måste jag reagera mot ett inslag i midsommardagens TV-program. Jag syftar på Torbjörn Axelmans program där det förekom ett inslag som måste anses som djupt kränkande nämligen det inslag där Lasse Åberg och Ardy Strüwer i ett försök till skämt trampar på bröd.

Att jag särskilt fäster uppmärksamheten mot brödinslaget får ses mot den bakgrunden av att brödet i de flesta kulturer är en helig symbol, inte minst i den kristna där Jesus i Fader vår inför brödet i samma sfär som Guds och därmed heliggör det.”

Det här är bara ett av alla otroliga exempel på brev vi svenskar skickade in till Radionämnden mellan 1967-1987. Det för mig mest intressanta med bokens alla brev är ju att detta är inte förmedlat via mejl, det har skickats med snigelpost. Detta innebär att personen i fråga sett programmet, letat fram penna och papper, tagit fram författarådran för att formulera sig så väl som möjligt om sådana triviala saker som lek med mat eller, en av mina favoriter, ”måste ni ha två program på samma tid? Jag tycker faktiskt att ni borde kunna åtgärda detta!”. När brevet är skrivet, vilket säkert tagit ett bra tag med tanke på att de flesta är långa och känns ytterst välarbetade, letar gnällspiken i fråga fram kuvert och frimärke, adresserar brevet OCH postar det. Visst, vi har väl alla blivit hastigt upprörda över fåniga saker, men om man fortfarande är arg när man promenerar till postlådan, ja då är man verkligen arg.

”Arga brev till radionämnden” är en bok med mycket text. Den har inte långa radavstånd och mycket luft, som det ofta är ett signum för presentböcker av det här slaget. Stundtals kan jag tycka att mellansnacket blir lite för mycket. Ibland beskrivs innan vad som komma skall, för att man sedan ska läsa det i sin helhet. Blir lite kaka på kaka.

Eftersom jag själv inte hade åldern inne för att se vare sig på teve eller lyssna på radio under den här perioden blir det inte nostalgitripp då jag inte har någon relation till programmen. Men jag tycker det är roligt ändå. Vem gillar inte att skratta åt arga människor? För mig är det bland det mest underhållande som finns, människor som blir upprörda över små petitesser. Det är inte så passande alla gånger, men ack så roligt. Jag är lite avundsjuk på alla som kan relatera till programmen som omnämns i boken. Det vill jag också kunna göra. Den här boken gör även att jag skulle vilja läsa en bok med klagobrev som inkommit mot lite nyare program, som jag faktiskt har sett.

Avslutningsvis gillar jag den här boken! Dess utformning tilltalar mig också. Den påminner lite om en barnbok, men ändå inte, vilket också speglar innehållet eftersom det är barnsligt, men ändå inte.

(8/10)

Andra bokbloggare om ”Arga brev till Radionämnden”:
Boksidan
Bookydarling

Det här inlägget postades i Övriga förlag, Betyg 7-8, Bokrecension, Humor, Presentbok. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Arga brev till radionämnden”, Mattias Boström, Martin Kristenson, Fredrik af Trampe

  1. Ping: Bra första vecka för vår bok om arga brev till radionämnden » Mattias Boström

  2. Karin Berg skriver:

    Jag borde nog läsa den där. Jag jobbar med brevsvar närmligen. politiskt dock, men även där har det sina roliga stunder.. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s