”Doktor Glas”, Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg har ett modernt språk och det är smått omöjligt att genom språket förstå att den här gavs ut första gången 1905. Men, som jag tidigare skrivit i bloggen, är jag ganska säker på att den här läsupplevelsen förstördes ganska ordentligt redan i förordet då Kerstin Ekman skriver precis vad som sker i boken. Det gör ju boken sådär spännande.

Doktor Glas är en karaktär som är enkel att förstå, men jag tycker ändå att han känns ganska distansierad. Jag tror nog att herr Söderberg hade kunnat göra honom mer verklig genom att bli lite djupare, för jag upplevde det som att jag bara fick känna honom på ytan. Och eftersom det är Doktor Glas egen dagbok borde han väl inte censurera sig själv? På ett ställe skriver han om andra doktorer, men istället för att nämna dem vid namn skriver han ”så ringer jag den, eller kanske den. Eller kanske ringer jag den?” Så skriver väl ändå ingen i sin dagbok?

Den första hälften av boken var lite småseg och inte särskilt intressant. Den andra halvan blev betydligt bättre och när det precis började bli riktigt bra tog boken slut.

(4/10)

Det här inlägget postades i Betyg 4-6, Bokrecension, Bonniers, Klassiker. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s