”Udda”, Sara Lövestam

För ett par dagar sedan skrev jag här i bloggen att jag skulle börja smygläsa lite i ”Udda”, samtidigt som jag fortsätta läsa ”Aldrig fucka upp”. Så blev det inte riktigt. Jag började förvisso att läsa ”Udda”, men när det första kapitlet var slut och jag tänkte (eller, egentligen skulle) byta bok tänkte jag att det kapitlet var väldigt kort så jag kunde läsa ett till. Och ett till. Och ett till. Vid kapitel 16 tittade jag på klockan som visade 01.30. Suckade, släckte lampan, ville fortsätta läsa men var tvungen att sova.

Det tog rätt länge innan jag verkligen bestämde mig för att läsa den här. Sara Lövestam vann utgivning på Piratförlaget via Kapitel 1, och redan där var jag in på hennes sida flera gånger men vände varje gång vid bokens introduktion. Jag tyckte den verkade för konstig, framför allt på grund av den där fetischen som har en central roll i bokens handling. Men nu började jag läsa den. Och varje gång jag var tvungen att göra ett uppehåll i läsandet blev jag irriterad. Det är så jag vet att jag läser en jävligt bra bok.

Sara Lövestam har ett mycket bra språk och ibland står där ord som jag inte riktigt förstår. Sådant brukar irritera folk men jag blir snarare exalterad. Jag lär mig nya ord. Hallelujah! Visst finns det himla många leenden: breda, sneda, osedda, försiktiga och allt vad det är men det är väl för tur att inte texten är alldeles perfekt. Berättelsen tappar en del i tempo under den andra halvan och den nya personerna känns lite hastigt inslängda bara för att de måste, men huvudkaraktärerna är på något sätt lätta att förstå sig på och komma nära.

Visst fanns det gånger då jag kom på mig själv med att tänka att hela storyn kanske inte är så trovärdig, men det räcker med att slå på nyheterna vilken tid som helst, alternativt spana in veckans dokumentär i kanal 5 för att förstå att verkligheten i sig ganska ofta kan förefalla ytterst osannolik. Människor är sjuka. Världen är sjuk. Extramaterialet är ytterst läsvärt och Sara är klok. Och nästa bok får gärna vara längre än 235 sidor för det tog slut alldeles för snabbt.

Jag trodde inte den här boken skulle vara så bra, jag kryper till bikten och erkänner det. Och skäms med ett lurigt leende när jag ställer in den i bokhyllan bland mina andra favoriter.

(9/10)

Annonser
Det här inlägget postades i Betyg 9-10, Bokrecension, Humor, Piratförlaget, Relationer. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Udda”, Sara Lövestam

  1. Ping: 10 svenska favoriter i modern tid | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  2. Ping: Heja Sverige! | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  3. Ping: ”Hjärta av jazz”, Sara Lövestam | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s