Jag har hört många som sagt att ”Tisdagarna med Morrie” är jättebra, och jag har hört lika många säga att den är väldigt sorglig. Jag tycker inte den är särskilt sorglig egentligen, och är det något som är sorgligt är det att Mitch Albom behövde en döende lärare för att inse vad som är viktigt i livet.

Boken är annorlunda och inte särskilt spännande. Redan i början vet man hur det kommer att sluta, men det är ändå något som gör den oerhört intressant och fängslande. Morrie är en sådan person som man önskar att man själv fick uppleva i alla fall en gång i livet.

”Tisdagarna med Morrie” handlar om livet, vardagen och hur det på ett sätt kan vara positivt att veta när ens bäst före-datum är på väg att gå ut.  Morrie är optimistisk in i det sista och det är inte på något sätt konstigt att boken sålt i miljonupplagor. Men det är inte djupt på Paulo Coelho vis, nej här står saker och ting skrivet så att det inte går att misstolka.

En tänkvärd bok som jag antagligen skulle behöva läsa en gång i kvartalet. Sidantalet är inte särskilt många så den tar inte lång tid att läsa, men innehållet är betydligt större än i de flesta andra böcker jag har läst.

(9/10)

Andra bokbloggare om ”Tisdagarna med Morrie”:
Bokloggen
Bokhyllan
Bokmania
Boksidan