”Hypnotisören”, Lars Kepler

Jag kan inte påstå att jag bryr mig om hur det går för någon särskild i boken. Jag känner inte med någon. För någon. Förutom möjligen i slutet då jag vid ett tillfälle var nära att börja gråta, men det kan likaväl ha berott på trötthet. Trötthet som kom sig av att jag inte ville sluta läsa, för även om jag inte brydde mig nämnvärt om bokens karaktärer var jag så vansinnigt besatt av att få veta hur det skulle gå. ”Nu ska jag sova … bara en sida till. Och en till … okej ett kapitel till.” Som en drog. Som gjorde mig hög. Som om varje sida haft ett tunt lager av kokain. Lite till. Lite mer. Hela tiden.

Språket är bra i ”Hypnotisören”. Karaktärerna ganska tråkiga, lite röriga, särskilt i första halvan av boken. Tempot och spänningen försvann en aning under de sista hundra sidorna. Handlingen är våldsam och fängslande. Och sjuk.

Jag väntar att det ska komma något sorts inslag över hypnotisörens namn, men det kommer aldrig. Ingen humor. Inget allvar. Jag menar, heter man Erik Maria Bark bör väl ändå någon reta en lite om inte annat?

Det tog lång tid innan jag orkade läsa den här, helt enkelt för att jag var så trött på den. Spyless. Utan att ens ha läst den, men nu vill jag läsa nästa, den där boken som gör mig hungrig därför att den låter som mat. Jag vill ha mer.

(8/10)

Andra litteraturbloggare om ”Hypnotisören”:
Boktoka
En annan sida
Bokhora

Annonser
Det här inlägget postades i Betyg 7-8, Bokrecension, Deckare, Månpocket. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till ”Hypnotisören”, Lars Kepler

  1. AnnCharlott skriver:

    Jag hade också svårt att sluta läsa trots att det blev ganska långrandigt mot slutet. Dessutom tycker jag att det tappades lite trådar här och där.

  2. Annica skriver:

    Ja det där med hypnotisörens namn, det tänkte jag också på, inte ett ljud om hans smått udda namn. Annars brukar man ofta läsa om hur folk kan bli retade för sina udda namn, men inte i denna bok och nu när jag tänker efter så var det något jag faktiskt satt och väntade på sida efter sida och när boken sen var slut så var jag lite irriterad på avsaknaden av små gliringar om hans namn.

  3. Ping: Heja Sverige! | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  4. Ping: ”Hypnotisören” – filmen | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s