”Paganinikontraktet”, Lars Kepler

Jag älskade ”Hypnotisören”, dess spänning, driv och sättet den klistrade fast mig framför sidorna. Jag brukar ha svårt för deckare, men läste den eftersom den blivit så omtalad. Tur det.

”Paganinikontraktet” känns som ett avsnitt för CSI. Den där polisen, Joona Linna, är macho och mycket bättre än alla andra. Redan när jag läste att det var han som skulle fortsätta ha huvudrollen även i andra boken kunde jag inte låta bli att skaka på huvudet. Han var ju blank som ett papper redan i den första, och varför spinna vidare på det?

I boken finns en tjej som är tjugofem år och någon form av specialist. Hon har arbetat där i tre år, vilket innebär att hon var specialist redan som 22-åring? Och naturligtvis tycker hon att hon särbehandlas för att hon är kvinna. Och naturligtvis har hon band i olika färger i håret, precis som den alternativa specialisten i CSI (visst är det CSI?).

En högt uppsatt tjänsteman hittas hängd. En kvinna är försvunnen. Något om vapenexport. Systern till den försvunna kvinnan hittas mördad, antagligen har mördaren slagit till på fel person. Flosklerna tar aldrig slut. Vartannat kapitel inleds med en beskrivning av en ny karaktär: ”Han är sjutton år, har jeans, en blå jacka.” Boring, boring, boring.

Tyvärr Kepler, men på sida 157 stängde Malin ihop boken och planerar inte att öppna den igen.

(2/10)

Andra bokbloggare om ”Paganinikontraktet”:
Bokhora

Annonser
Det här inlägget postades i Betyg 1-3, Bokrecension, Bonniers, Deckare. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ”Paganinikontraktet”, Lars Kepler

  1. du menar abby i ncis kanske?

  2. Per Nordqvist skriver:

    hehe, lite lustigt själv gillade jag inte Hypnotisören men Paganinikontraktet gillade jag riktigt mycket…

  3. Markus skriver:

    Ja, det är en sen kommentar, jag vet. Men jag håller inte på och läser Paganinikontraktet förrän nu. Två saker slår mig när jag läser denna bok: 1. Den blir sämre och sämre. 2. Det är en dum bok.
    Boken är uppbyggd kring scener (hallå SF), varje kapitel kan du lätt se framför dig (som på en bioduk kanske?). Här finns superhjältar och hjältinnor samt en läskig skurk som fungerar som en enmansarmé.
    Men det värsta är ändå dundertabben i manuskriptet. Den läskige skurken hade inte alls behövt camouflera sitt mord på systern på båten. Det hade räckt att slänga kroppen i havet och vips så hade du fått en helt naturlig drunkningsolycka. Förvånande att ingen annan sett denna blunder.

  4. Ping: Heja Sverige! | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s