Bokmässan dag 2: Boktjuven och den nakna mannen

Jaha, så ligger jag här på nattåget upp till Norrland på söndagseftermiddagen och försöker komma ihåg vad som hände i torsdags, mässans första öppna dag. I’ll do my best, men först måste jag berätta något roligt från onsdagen. Det är nämligen så att förlaget där jag jobbade har en bok vars omslag pryds av en naken man. En mycket kär vän till mig kunde såklart inte låta bli att kommentera detta, högt och tydligt, och en aning generat. Vad händer då? Jo, en kollega till mig tar ett steg närmare oss och säger till henne ”kolla där”, och pekar mot Aftonbladets monter som var under uppbyggande. Hon tittade dit men förstod inte. Min kollega höll fram omslaget till boken och pekade på en specifik man i Aftonbladets monter. En av arbetarna där visade sig vara den nakne mannen, men nu med kläderna på. Är det inte sådana sammanträffanden som gör att man måste skratta högt ibland? Min vän rodnade bortom igenkänning.

Torsdag

Väckaren ringde 06.30. Upp och hoppa. Äta hotellfrukost. Gå till mässan. Svänga här, svänga där, uppmärksamma att ankelstrumpor i nya gympaskor var en illa vald kombination. Hello skoskav, det var bara torsdag.

Göra i ordning det sista (blir en monter någonsin klar?). Lärde mig kassan. Gjorde ett boktorn. Mässan öppnades, folket välde in. Var trevlig. Sålde böcker. Lyssnade ofrivilligt på vemdetnuvar som pratade i Aftonbladets monter, och grubblade på vad det var som gjorde att en del talare fick 50 % högre volym på mikrofonen än övriga.

Lunch inmundigades i Fälth & Hässlers lounge. I vanlig ordning var det maträtter ur Leif Mannerströms senaste bok, och detta år har han tydligen knåpat ihop en julspecial. Följaktligen bestod maten av … ja just det, tamdadam! JULMAT! I september. Plockade ihop lite köttbullar, prinskorv och rotmos. Blev bjuden på vatten (bra årgång, som han så vitsigt sa) av en äldre herre som tydligen heter Herman. Han är tydligen känd men jag vet fortfarande inte vem det är.

På eftermiddagen blev det spännande, jag haffade nämligen min första (och förhoppningsvis sista) boktjuv. Så här gick det till:

Jag stod bakom kassan och en äldre herre (inte Herman, en annan) frågade om priset på en bok. Han fortsatte gå runt borden tillsammans med sin fru (gissningsvis). Det var som att jag kände att det var något skumt, men jag försökte såklart knuffa bort den känslan. Lasta av den. Men det gick inte. Tanken om att den gulliga mannen i pensionsåldern, iklädd en ljusgul pullover och gubbyxor hade något fuffens för sig ville inte riktigt försvinna.

Han och damen började röra sig närmare gången där det var mycket folk. Jag iakttog dem men låtsades att jag inte gjorde det (har väl zappat förbi CSI nån gång så jag vet hur man gör osynliga saker …). Gubben bar två böcker, och han bar dem på samma sätt som man bär en kuvertväska, ner längs ena långsidan. Avslappnat liksom. ”Han kommer nog och betalar snart”, tänkte jag. De fortsatte att gå runt där. ”Han kanske letar efter något mer att köpa”, försökte jag tänka. Gick inte så bra.

Damen var mystisk även hon, och plötsligt ser jag hur de ger varandra någon form av tecken OCH GÅR ÅT OLIKA HÅLL! Jäklar. Den gubben hade Red Bull i benen för han hade rundat hörnet på vad som kändes som två sekunder. Jag skyndade mig efter och snubblade förbi chefen som hann fråga ”betalade han för dom där böckerna?”. Svaret blev: ”NEJ!” och hon började gå efter honom men jag gick förbi. ”Okej du fixar det eller?” frågade hon. ”JA”, svarade jag och letade snabbt reda på gubbtjuven. Han var min tjuv. MIN. (”Din gulliga gubbjävel, vad håller du på med?”, tänkte jag inombords)

Tips nummer ett: Om du tänker stjäla saker, ha inte på dig en ljusgul tröja. Han hade smugit in i en monter i gången bakom vår, men tröjan lyste av sig. Jag gick dit. ”Ursäkta”, sa jag och han vände sig om mot mig. ”Du måste betala för böckerna”, fortsatte jag och egentligen borde jag väl lite smidigt ha sagt ”du glömde betala för böckerna” eller något liknande, men jag var en aning upprörd. ”Klart jag ska betala för böckerna, jag bara går runt och tittar lite”, sa han. Är inte det ett konstigt svar? Jag hade väntat mig någon form av ursäkt, ni vet, som om man råkar gå ut med en knappnål ur en syaffär för man gått i andra tankar. Man skäms nästintill livet ur sig. Men nej, där stod han med böcker för 600 kr i handen och antydde att det var helt ok att gå runt i olika montrar på bokmässan. Som om man brukar kunna gå ut ur en butik och in i en annan utan att det gör något.

”Ok, men vår monter är där borta så du kan inte gå runt med böckerna”, muttrade jag började gå tillbaka. Såg i ögonvrån att han gick efter mig. Kanske jag borde ha kallpratat lite, men eftersom han själv inte gjorde någon antydan till ågren eller att skämta bort det kunde jag inte kallprata. Och då är jag jävligt bra på att kallprata med vem som helst, men jag ville inte. Det var snarare såhär i efterhand nästan så att han borde ha blivit anmäld. Men jag kan väl inte anmäla en gammal gubbe heller? På bokmässan?

När jag kom tillbaka till montern med gubben bokstavligt talat i släptåg såg jag hans fru stå och kolla i skymundan på en bokhög. Gubben betalade och de två försvann sedan åt samma håll. Alldeles för sent kom jag på att hon antagligen hunnit roffa åt sig en del medan jag var borta, men usch alltså. Det är verkligen ingen angenäm tanke, men visst är det konstigt att man överhuvudtaget kan få en sådan där känsla över att någon faktiskt gör något fel? Jag kände den så himla tydligt när det där paret var i montern. Sicken action.

Detta inlägg publicerades i Bokmässa. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Bokmässan dag 2: Boktjuven och den nakna mannen

  1. christmascrazy skriver:

    Julmat i september? Låter som en dröm för mig 😀 Härlig läsning! må gott, donna

  2. mariasbokliv skriver:

    Folk alltså!
    själv funderade jag på om jag kunde stjäla med mig Mark Levengood, han verkade vara så snäll..

  3. Desirée skriver:

    BRA gjort! Inte utan att jag skulle vilja sett hur det gick till 🙂

    Har föresten länkat till din blogg!

  4. fullbokhylla skriver:

    Spännande! Deckare live på mässan alltså! Det var kul att träffas, även om vi inte hann prata mycket. Jag är ju själv från Norrland, även om jag bor i skånsk exil…

  5. Malin skriver:

    Bra gjort!!! Sicken liten fuling 🙂

  6. Pingback: 2010/2011, Bokmässan | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  7. Pingback: Mina bokmässor | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s