Bokmässan dag 4, lördag: Julmat, ostron och erotik

LEDIG. Hade ställt klockan på 09.30 för att inte missa hotellfrukosten, och tur var nog det. Annars hade jag inte alls omöjligt sovit över den. Det regnade ute och mina skavsår tyckte fortfarande att mässan låg för långt bort för att gå dit. Jag beställde en taxi i receptionen men ångrade mig nästan direkt. Fan, 150 spänn för att åka dit, det kanske inte var värt det ändå? Men gjort är gjort. Och jag hade tur för det kom en annan kvinna som också skulle till samma ställe så vi delade en taxi. Hon skulle dock inte till mässan men det blev (konstigt nog) bokprat ändå. Hon hade en ”liten” fling på Håkan Nesser visade det sig snart. Hon talade om honom hela färden. Bara samma sak om och om igen. ”Alltså, jag ÄLSKAR Håkan Nesser. Han ÄR BÄST!” Sedan gick hon vidare till sin man och sina två barn. Själv vandrade jag in i mässan. Igen. Lagom till lunch. Julmat. Igen.

Ett par timmar senare var jag förbi montern och min rumskamrat frågade om jag vill följa upp till loungen och äta ostron och dricka champagne. ”USCH”, var väl min spontana reaktion på den frågan, men efter lite eftertanke gav jag med mig. Brukar aldrig gilla champagne, men är det gratis så kanske … och det var ju lördag … eftermiddag … Ostron däremot, men kom inte ens ihåg om jag smakat det nångång, men gillar inte musslor så det kändes dömt att misslyckas. Well, well, vi gick upp och fick ett par kuponger (som man tydligen var tvungen att ha för att få äta och dricka detta). Jag gjorde som han som gick före mig gjorde. Tog ett glas champagne. En tallrik. Ett ostron. En citronskiva. Hällde på en sked med nåt … som jag inte vet vad det var. Min rumskamrat gjorde likadant. Sedan satte vi oss ner. Jag tittade på mitt ostron. Petade på det med citronskivan för att förvissa mig om att det var löst. ”Min sambo säger att det smakar hav”, sa min rumskamrat. ”Varför vill man äta nåt som smakar hav?” frågar jag. Ingen av oss förstod varför. Tydligen ska man dessutom bara svälja ner den, utan att tugga. Vad nu vitsen med det är. Efter några minuters ågren slank hennes ner. ”Jo, det smakade hav. Och citron”, sa hon. Jag satt några minuter till. Drack champagnen som faktiskt var väldigt god. Sedan åkte den ner, ostronet. Och upp igen. Jag kände hur den liksom åkte upp och ner i halsen, som en snorklump. Tre gånger åkte den upp och fyra gånger åkte den ner. Om jag inte suttit i lokalen där jag nu satt hade jag med all säkerhet spottat ut den. Möjligt att den smakade lite hav. Isåfall gillar jag inte hav.

På eftermiddagen gick jag upp till bokbloggscaféet, men hann inte vara där särskilt länge. Jag stod i kö för att köpa en dricka och en chokladboll när en känd svensk författare kom fram till disken med ett tomt plastglas ”Ursäkta, skulle jag kunna få lite vatten?” . Hon ställde sig givetvis inte i kön, som en vanlig svenne. Baristan svarade: ”Nej tyvärr, men det finns toaletter där borta. Du kan ju hämta där”. Den svenska författaren såg totalt nollställd ut. ”Jaha, okej”, sa hon och vandrade vidare. Jag höll på att avlida av skratt. Så himla rättvist. Den där baristan visste väl antagligen inte vem det var, eller så visste hon det och var förnuftig!

Min skrivarkompis Sofie anlände och det var första (!) gången vi träffades, även om det kanske inte riktigt kändes så. Vi träffades på Kapitel 1 och har läst varandras manus, givit feedback och sådant sedan i höstas. Hon hade med sig ett par presenter till mig. Sofie skriver om vampyrer och liknande, så givetvis tycker hon att jag ska läsa Stephenie Meyers ”Om jag kunde drömma”. Jag har skrivit i bloggen nångång att jag ska läsa den för att se vad all denna hype grundar sig i. Sofie tyckte att jag kunde läsa den nu, för nu har jag ju den. 🙂

Den andra boken var erotiknovellsamlingen ”Synder”. Sofie har själv med en novell där, och senare på kvällen när jag var hemma på hotellet med min rumskompis kom hon på att det skulle vara jättekul om jag läste Sofies novell högt. Jättekul, indeed. Men jag gjorde det. Och nog fan var det kul. Jag har dock lite svårt med att uttala såna där vulgära ord, så jag gav alla inblandade olika röster. Typ Kalle Anka. Typ Basrösten Downunder. Det gjorde det i alla fall lite lättare att uttala saker som … nej, jag vill inte skriva det! Funderar om jag skulle läsa in samtliga noveller. Tror det skulle bli succé.

Anyhow, Sofie och jag gick runt på mässan ett par timmar. Bland annat passerade vi en monter där man skulle skriva ner på en lapp vad man tyckte var bäst med bibliotek och sedan fotograferas. Sofie var precis som jag trodde hon skulle vara för övrigt, förutom att hon var kortare än jag trodde. Varför jag nu trodde det. Don’t know. Men kort var hon så hon fick stå på en pall inne i båset. Bara det var ju smått hysteriskt.

PS. Ska sluta med de här maratonlånga inläggen snart. Jättesnart. Ska bara …

Detta inlägg publicerades i Bokmässa, Läsande, Skrivande. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Bokmässan dag 4, lördag: Julmat, ostron och erotik

  1. Maria Engelwinge skriver:

    Hej Malin!
    När jag känner för att pigga upp mig lite går jag in på din blogg. Blir alltid på gott humör. Gillar verkligen ditt sätt att berätta:).

  2. Pingback: Mina bokmässor | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s