Min pappa

Det är fars dag, jag är 150 mil från min, men vad gör det i tider som dessa?

Ju mer jag tänker efter, desto mer kan jag konstatera att jag är min far i ett lite mindre format, en Greger Junior 2.0. Pappa har aldrig varit någon som slukat skönlitterära böcker, men ändå kommer jag ihåg att det låg böcker både här och där när jag var liten. Gör det själv-böcker. Bygg ett hus. Bygg en båt. Tapetsera rätt. Vad de nu riktigt hette minns jag inte, men det var den stilen. Han hade bilmanualer vid sängbordet som han faktiskt läste innan han skulle sova.

Min pappa kan själv. Och det han inte kan läser han sig till. Jag är likadan. En gång bad jag pappa lära mig hur man byter tändstift i bilen. Han hann säga ungefär en mening innan jag stod och tänkte på annat, men det är nog enda gången min ambition har besegrats av ett överstigande ointresse. Men det där om bilar gör inte så mycket om jag inte kan, för pappa är alltid bara ett samtal bort.

Det finns några personlighetsdrag som man nog får per automatik med den här kan själv- grejen. Den ena är påhittighet, innovation. Kreativitet. Ibland fungerar inte beskrivningen man googlat fram, men då gäller det att se möjligheterna och inte sluta. Visst fortskrider saker och ting kring min far med några svordomar som sällskap när det inte riktigt går som det ska, men slutresultatet blir alltid klart. Tids nog bör tilläggas, för den påhittige är ju just det, påhittig. Det i sin tur gör att det är lätt att hitta på nya saker. Nya projekt.

Vi är även hemlighetsfulla, min pappa och jag. Nu vet jag att mina nära vänner som säger detta antagligen säger ”AHA!”. Ofta får jag höra saker som ”det har du aldrig sagt något om!”. Nej, det kanske jag inte har, brukar jag svara, och le litegrann.

Jag vet inte hur många gånger jag hört farmor berätta om den gången hon och min faster Mary-Ann var i bagarstugan i Glommersträsk. Det var en lördag. I början av december 1983. De står där och bakar, och hör hur kyrkklockorna börjar slå. Glommersträsk är som ni förstår en liten by, varpå både farmor och Mary-Ann börjar fundera ”Men det är väl ingen som har begravning, dop eller något annat nu?”. Tji fick dem. För det var mamma och pappa som gifte sig i hemlighet. Det sägs att pappas båda systrar blev arga och inte pratade med honom under lång tid.

Pappa frågar om mitt skrivande ibland. Ofta säger han saker som: ”Kan du inte skriva som hon den där, vad heter hon, Liza Marklund? Hon tjänar ju mycket pengar. Då kan vi bli rika”. Eller, han vill i alla fall att jag ska skriva något spännande, för de som skriver deckare är de som tjänar mest pengar. Så vi kan bli rika. Men det är klart, sen när jag bli rik ska jag bjuda pappa på några resor, för är det något mer han lärt mig att älska så är det havet. Och åka båt. Och den här paparazziådran jag har kommer alldeles säkert från pappa.

Nu när pappa tittar på alla dessa bilder som jag letat fram kommer han säkert att sucka och säga ”Oj oj oj. Tänk om man ändå såg ut så där än idag”. Men vet du vad, pappa? För mig har du alltid sett likadan ut, och jag vill alltid gå vid din sida. Om du så sprejar Lasse Stefanz logga runt hela bilen, vill jag åka medändå. Din röst är alltid densamma.

”Almost Any Man Can Be A Father
It Takes Someone Extremely Special
To Be A Dad”

GRATTIS PÅ FARS DAG!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Min pappa

  1. Stina skriver:

    Blir lite tårögd gumman, du skriver det så bra och gulligt =)
    Hemlighetsfull, inte är väl du de ;P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s