”Igelkottens elegans”, Muriel Barbery

Oj. Aj. Det här blir ingen rolig recension att skriva. ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery är en hyllad bok som letat sig in på topplistorna. Men som ni förstår föll den inte mig i smaken. Nu ska jag berätta varför.

Handlingen
Ur olika synvinklar berättas det om livet i en ståtlig fastighet. Samtliga synvinklar är berättade i jag-form. Jag (alltså verkligen jag) har i början svårt att särskilja vem som är vem. Dock fanns det ett ”knep” som jag upptäckte halvvägs in i boken, men mer om det senare.

Det handlar om olika människor som bor i olika hus. Den senare delen är betydligt bättre än den första, men jag fastnar aldrig riktigt för handlingen. Den griper inte tag i mig. Visst börjar den lite spännande med att den tolvåriga Paloma Josse hotar med självmord, men sen då? Det svävar ut. Händer inte så mycket (förrän långt fram i den senare delen). Handlingen försvinner på grund av följande anledningar:

Språket
Det märks att Muriel Barbery är en före detta lärare i filosofi, för här filosoferas det. Mycket. Alla tankegångar som boken inrymmer gör att jag för en gångs skull inte känner att handlingen är trovärdig. Det är en sak att hitta på karaktärer, omgivningar och scenarier, men att fylla sida efter sida med djupa diskussioner gör att jag får lite facklitteraturvibbar från den här. Eller, självhjälpsböcker. Filosofilitteratur.

Det är vackra meningar med alldeles för många krångliga ord. Onomatopoetiskt. Fenomenologi. Eller vad sägs om responsorium, liturgiska och gagauziska i samma mening. Egentligen är jag en positiv anhängare till att lära mig nya ord i samband med läsning av skönhetslitteratur, men orden ska ändå stå i ett sådant sammanhang att jag som läsare i alla fall någotsånär förstår innebörden av dem utan att ta till ordlistan. Så är det inte här.

Typografin
Redan i början av läsningen uppmärksammar jag att texten är skriven med ett linjärt typsnitt, det vill säga att bokstäverna saknar ”fötter”. Den lämpar sig inte för stora textmängder, och det finns en anledning till att den ”aldrig” används i böcker. För egen del kunde jag knappt läsa den. Texten liksom flöt omkring, vilket var en helt ny form av läsupplevelse för mig. Det var några sidor som jag kunde läsa, och det var de där trycket var lite svagt. Annars var texten för skarp.  Ska man envisas med att använda linjärt bör teckenstorleken vara lite större, och gärna några millimeter utökat radavstånd. Kanske det kan fungera då.

När jag var på sida 189 råkade det bli så att ett avsnitt slutade på vänstra sidan, och ett nytt började på den högra. Då upptäckte jag (på sidan 189) att sättet jag skulle skilja på de olika jagen var genom typografin. Lite kul, tycker jag ändå. Förutom att halva boken var oläslig för mig.

Slutligen
Jag var skeptisk till den här boken från början, vilket grundade sig enbart på titelns namn. Jag tycker den är fånig. Låter som en barnbok. Insidan passar inte ihop med titeln. ”Ah, men det måste ju finnas en tydlig förklaring”, tänkte jag. Läste boken. Hittade den inte. Längst bak finns en innehållsförteckning, och jag blev glad över att finna en sidhänvisning till just bokens titel. Kollade. Handlar om fenomenologi igen. Står inget om någon igelkott. Vad står titeln för? Jag förstår inte.

En anledning till att jag upplever boken som tung, utöver den bristande typografin, är antagligen att jag läser flera böcker samtidigt. Jag läser för det mesta två facklitterära böcker samtidigt som en skönlitterär. När då den skönlitterära, som i det här fallet, är mer komplicerad än facklitteraturen blir det inte bra. Det blir för tungt. ”Igelkottens elegans” innehåller mycket visdom, intelligens, kloka ord, tänkvärda diskussioner som tar fart inombords och sedan skenar utan gränser. Om Muriel Barbery skriver en facklitterär bok om livet i stort vill jag nog läsa den, men som den här boken är skriven, med allt vad det innebär, har jag flertalet andra böcker jag hellre kan rekommendera.

(2/10)

Andra bokbloggare om ”Igelkottens elegans”:
Bokbloggen
Boktoka
Pocketblogg
Emmas boktips

Annonser
Det här inlägget postades i Övriga förlag, Betyg 1-3, Bokrecension, Relationer. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till ”Igelkottens elegans”, Muriel Barbery

  1. Jens Stenman skriver:

    Hej!

    Särskrivningar är olustiga, men jag tror faktiskt att man i Sverige verkligen skriver isär just ”Filosofie Doktor”

    Tack ändå för varningen. Låter inte som en bok jag vill läsa heller.

  2. Marita skriver:

    Apropå titeln, Igelkotten alltså, tror jag den refererar till portvaktsfrun som ofta har taggarna utåt, men som egentligen är en förfinad kvinna, bevandrad i filosofi och klassisk musik…

    Jag läste baksidestexten på holländska, för att sedan beställa den på franska som present till en fransktalande väninna. Hoppas den är bättre på orginalspråket!

    • malinthewriter skriver:

      Jaså, ja så kan det alldeles säkert vara 🙂

      Den har fått många fina recensioner, så jag tror det är en bok som man antingen inte alls gillar eller tycker väldigt mycket om.

  3. i min pocket har bokstäverna fötter..

  4. Oj så olika man kan tycka om en bok. Jag fullkomligt älskade när hon grottade ner sig i filosofi, berättartekniker mm. Jag reagerade inte på några särskrivningar när jag läste så antingen var jag helt förblindad eller så har jag en annan utgåva där sådant är fixat.
    Och ja man skriver Filosofie doktor precis som en som doktorerat inom medicin heter Medicine doktor, så ser våra svenska titlar ut.

    Titeln får ju sig en förklaring i boken, den finns även med i trailern för filmen. Se från 0:47 den finns i min recension av boken som finns på Pocketblogg.

    Nyttjandet av ”svåra ord” är ju ett tydligt sätt att markera hur otroligt intellektuell Renée är, de flesta förklaras i texten. onomatopoetikon är dessutom ett intressant område inom språkvetenskapen 🙂

    Paloma hade ett mål innan hon skulle ta livet av sig, hon hade ju egentligen ingen dödslängtan mer bara ingen lust att nå en framtid i en guldfiskskål. Det var nog mer ett torrt konstaterande snarare än något som hon behövde älta om och om igen genom boken. När hon fyllde 13 skulle hon dö, så var det och inte mer med det.

    • malinthewriter skriver:

      Jag fann varken förklaring till titeln eller flertalet av de svåra orden, men så lusläste jag inte texten heller. Gällande svåra ord ser jag inte poängen att skriva dem bara för att man kan dem, intellektuell eller ej. Det är svårt att skriva lätt. Och Paloma talar och hänvisar väl ganska ofta till sitt kommande självmord?

      Det verkar som att man antingen älskar eller inte alls gillar den här boken. Har hittills inte hört någon som sagt att den varit sådär, antingen toppen eller botten. Och det är väl en stor del av charmen med böcker 🙂

      • Fast det beror väl på vem man är om man upplever dem som svåra eller inte. Jag kände nog aldrig behovet av att slå upp orden ur boken. Men man upplever ju en text helt olika beroende på intressen och bakgrund. Du skrev ”[…] Paloma Josse hotar med självmord, men sen då?” vilket jag tolkade som att du var besviken på att det var snack men lite verkstad ungefär. Själv upplevde jag det inte på det sättet, visst pratar hon om det men det är i min värld torra konstateranden snarare än en deprimerad flicka som ältar. Vilket jag är glad för.

        Jag har stött på recensioner som varit ”nja” men vissa böcker tenderar nog att bli älska/hata-böcker.

      • malinthewriter skriver:

        Nej, det behovet kände inte jag heller (att slå upp orden). Men jag tror att eftersom jag hade problem med att läsa texten överhuvudtaget fick jag inte riktigt in handlingen.

        Det var inte vad jag menade (med Paloma). Vad jag menar är att det börjar spännande men sen flummar ut till inte så mycket alls. Vissa delar påminner om när jag läste ”Sagan om ringen” där det kunde ta tjugo sidor för någon hob att gå från ett rum till ett annat, för detaljbeskrivningen var så enorm. Så är det här också, men istället för att beskriva dörrknoppar och takbjälkar är det mer filosofiska utsvävningar om tankar som dyker upp i huvudet.

      • malinthewriter skriver:

        Det jag däremot väntade vääääldigt länge på var att hon skulle träffa den där grannen som skulle förändra hennes liv. Det tycker jag borde ha tagit fart betydligt tidigare, för det var då det blev bra anser jag.

      • Aha då missuppfattade jag din text.

  5. Eva skriver:

    Riktigt kul att läsa hur olika man kan tycka om en bok! Det är ju det som är charmen med att vi alla som amatörrecenserar böcker på nätet är så olika också..!

    Hälsningar evalution/pocketblogg.se

  6. malinthewriter skriver:

    Tagit bort meningen om filosofie doktorn, så kanske folk slutar haka upp sig på den!

    Om det inte vore för att jag hade svårt att läsa texten skulle antagligen läsupplevelsen blivit annorlunda, men nu blev den så här!

  7. Fru E skriver:

    Jag gillar din recension för jag lyssnade på Igelkottens elegans som ljudbok och tyckte också att den var knepig. Lite franskt pretto. Jag och min man hade fullt sjå att hålla tråden när vi lyssnade på alla filosofiska utläggningar.

  8. Hello Malinthewriter!
    Underskatta aldrig en portvaktstant!
    Kul med olika uppfattningar!
    Här också en (alltför?) lång recension om Igelkotten från http://kistalightnow.blogspot.com/2010/01/igelkottens-elegans-faubourg-saint.html

  9. Pebbles Karlsson Ambrose skriver:

    Jag tänkte läsa den, men nu väntar jag på filmen istället, om den nu inte var så bra …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s