Nora är en vanlig tjej som går i gymnasiet, med vanliga problem, ett vanligt liv, vanliga tankar. Hon är kär i nån som blir kär i nån som blir kär i nån. Johanna Thydell är en författare som lyckas skriva som folk tänker utan att det blir konstlat, som skriver dialoger som folk faktiskt pratar, som har skrivit en ungdomsbok i likhet med många andra, men skrivit den på ett sätt som ingen annan gör. Att folk skriver i talspråk är inte direkt något nytt, men det här med tänkspråk? Finns det ens? Och hur kan det vara så bra?

Boken är lättläst och läsvänlig. Förutom själva texten står det längst ner på vissa sidor noriska ordspråk i stil med Man ska inte ropa hej nånsin, Vill man bli fin så får man räkna med att inte bli det, Alla goda ting är någon annans.

Syrligheten, ironin, humorn, ärligheten. Älskar den. ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” är för en i vissa fall okomplicerad person som jag själv på många ställen mycket igenkännande. Irritationen på människor som ska krångla till saker och ting. Enkelheten som skulle kunna vara om bara alla, eller i alla fall några, kunde fatta det.

Jag önskar att Johanna Thydell skriver en bok riktad till vuxna, med lite mer djup, lite mindre tonårsproblematik. Det som gör att en ungdomsbok lätt liknar en annan är att handlingen är likadan, och så är det väl även här, men med den stora skillnaden att berättelsen är gestaltad på ett ovanligt och fantastiskt sätt. Jag vill ha en ny bok, med en handling som inte redan är skriven, med ett sidantal som inte tar slut efter ett par timmar i soffan.

Så, ursäkta att jag vill ha en bok som är specialskriven till mig (men det är nog bland den finaste komplimang jag någonsin kan ge).

(7/10)

Andra bokbloggare om ”Ursäkta att man vill bli lite älskad”:
Bokhora
Matildas läshörna
Bokstävlarna
Fiktiviteter