Björn Ranelid och Peter Englund

Antagligen missade ingen löpsedlarna igår gällande Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englunds bloggattack mot Björn Ranelid.

”Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.”

Det är alltså allt. Det här är inte ett utdrag ur inlägget som är orsak till all uppståndelse, utan det här är det hela.

Till att börja med, var det här så smart av Peter Englund? Nja. Det är inte skrivet i en privat blogg, utan det är skrivet i en blogg som bär namnet Viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv. Under fliken Om denna blogg står bland annat ”Jag bloggar alltså i ämbetet.Det mesta som skrivs kommer därför ha något slags anknytning till Svenska Akademien. Men även om denna blogg per definition inte kommer vara fullt lika personlig som den som jag drev i min förra existens som författare, hoppas jag ändå vara ursäktad om jag ibland låter tanken och associationerna vandra litet.

Så, när kan man då tänka sig att tanken och associationerna vandrat för långt? Vid påhopp på en stackars människa? Ja, jo, personligen skulle jag nog tycka så. Samtidigt låter i synnerhet den sista meningen i blogginlägget, ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”, lite som en sånt där … flash före förnuft-uttryck. Man sitter och filosoferar, kommer på en mening som man själv tycker är fyndig och tänker att någon annan kanske kommer att skratta lite när de läser den. Och av den anledningen får den stå kvar, utan närmare eftertanke.

Detta står förresten på bloggen under fliken Om denna blogg:

”För tillfället släpper jag tyvärr inte fram några kommentarer: jag vet nämligen av erfarenhet hur mycket tid just administrerande av dessa kan ta, och om det är något jag inte har i mitt nya liv som Ständig Sekreterare är det just tid. (Dock är det fullt möjligt att jag kommer att slå på kommentarsfunktionen längre fram.)”

Alltid jobbigt när människor bryr sig och vill kommentera något man skrivit, va? Bara en liten parentes. Vidare kan man ju tänka att Ranelid bara borde ha ignorerat kommentaren, för om han hade gjort det hade det knappast blivit så här stort. Vidare kan man ju tänka att Peter Englund aldrig borde ha skrivit den, så hade Ranelid inte haft någon anledning att bli sårad och upprörd.

När jag ser barn som bråkar brukar jag för det mesta skratta, och när vuxna gör det agerar jag likadant. Skillnaden mellan vuxna och barn som bråkar är att när barn gör det är det barnsligt, medan när vuxna gör det är det tragiskt. Borde vi inte veta bättre?

Björn Ranelid har skrivit över 20 böcker, vunnit flertalet litteraturpriser och har för övrigt  7071 fans på Facebook. Jag har själv inte läst något han har skrivit, men ändå, 20 utgivna böcker, det är en bedrift i sig.

Nåja. Ranelid verkar för mig vara en rätt så intressant person, men också någon som lätt brusar upp stort, som i det här fallet. Och själva grejen är i stort ganska (mycket) löjlig. Om Peter Englund skrivit det där på en mer privatblogg hade det inte varit någon större grej, eftersom vi alla turligt nog har rätt att säga, tycka och tänka precis vad vi vill.

Men. Här har vi då två vuxna karlar, 53 respektive 61 år. Som bråkar. Och runt omkring finns andra vuxna som tar ställning. Andra ledamöter hos Svenska Akademien kritiserar givetvis hans inlägg, och författaren Kristina Lugn uttalade sig i gårdagens Expressen att det inte var ett särskilt lyckat uttalande, samt att hon inte håller med Peter Englund. I dagens Aftonbladet läser jag att Kristina Lugn tycker synd om Ranelid och anser att han gör bort sig.

Ja, vad ska jag säga? Rätt och fel och hit och dit. Ju mer jag lär mig om människor, ju mer inser jag varför jag älskar djur. Jantelagen borde strykas, ej medhårs eller mothårs, den bör helt avregistreras. Och vem skulle egentligen vara intresserad av att se Peter Englund lära sig dansa jive? Nå, dags att valsa vidare.

Andra bloggare om bråket:
Alex Schulman
Unni Drougge

Annonser
Det här inlägget postades i Bokbranschen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Björn Ranelid och Peter Englund

  1. Desirée skriver:

    Alla är vi människor när allt kommer omkring. Men, jag förväntar mig trots allt lite mer av Smak av Snillena. Har du läst min rec. av Ranelids Lönnmördarna?

  2. Skaffaren skriver:

    ”att det INTE var ett särskilt lyckat uttalande”, ska det väl vara?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s