Grammatik – ett nödvändigt ont?

Jag har alltid haft lätt för att lära mig både svenska och främmande språk, men är jag därmed bra på grammatik? Nja. Jag vet hur saker och ting ska placeras, men jag har ingen aning om vad det heter, om det innebär att jag är bra på grammatik vet jag inte, men terminologin kan jag inget om utöver de fyra vanliga kategorierna.

Så, är grammatik nödvändigt? Ja, det anser jag ändå, i synnerhet i grundskolan. Jag minns i grundskolan att vi fick regler som att meningar inte fick inledas med att, och eller men. Så vet jag ju nu att det inte är, men för att kunna veta när det passar och inte kräver ett stilistiskt öga som antagligen är ytterst sällsynt i så unga år. Och tänk en klass med 30 fjortonåringar som vägrar följa instruktioner med argumentet att ”det är medvetet skrivet, det är stilistiskt!”. Nej, det går såklart inte. I grundskolan behövs grammatik dels för att lära ut att följa instruktioner, men också för att lättare kunna ta till sig andra språk. Det är enklare att förstå skillnaderna mellan olika språks uppbyggnad om man kan jämföra dem med termer som adjektiv och verb istället för ”det man gör står sist och den som gör det först och beskrivningen av objektet står i mitten”.

I gymnasiet fick jag däremot prova på en överdos av grammatik på grund av en lärare i svenska. Det enda hon gjorde var grammatikprov och föreläsningar om grammatiska termer på detaljnivå. Kan knappast tro att det var så läroplanen såg ut.

Jag tycker det är mer eller mindre viktigt att kunna använda språket korrekt, men det finns studier som visar att osäkerhet i språket ofta även drar osäkerhet i andra avseenden. Det är inte särskilt konstigt eftersom språk nästan alltid har en del i allt man gör. Däremot ser jag ingen anledning till att alla ska kunna namn på allt man skriver och hur man gör det. Eftersom jag själv gillar att skriva både skönlitterärt och mer fackliknande, tror jag det även kan ha en negativ inverkan att veta för mycket om språkets uppbyggnad. Risken finns att jag börjar tänka mer på hur jag skriver, än vad jag skriver.

När man behärskar grammatiken på ett bra sätt kan man även börja använda den medvetet felaktigt ur stilistiska perspektiv, men för att kunna göra det måste man som sagt kunna den från början. Det är trots allt en stor skillnad på att medvetet göra fel, och på att göra fel omedvetet.

Hur ser ni på grammatik?

Annonser
Det här inlägget postades i Språk. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Grammatik – ett nödvändigt ont?

  1. anna e skriver:

    Jag håller med dig fullständigt. Det är likadant i musikens värld, har jag fått lära mig. Man måste kunna det grundläggande hur man lägger harmoniseringar, för att sedan kunna frångå reglerna?! Likaså är det med språket. Det var bra man lärde sig dessa grundregler, så man sedan kan frångå dem. Men jag är precis som du, helt okunnig när det gäller om det heter adjektiv, eller adverb, eller presens….
    Helt oväsentligt. Men jag vet ganska väl, hur en mening ska byggas upp…. tror jag 😉
    Gillar alltid när du skriver mer från hjärtat, än bara om böcker.

    Vet att detta är en ”bokblogg”, men det är så mycket mer intressant när du skriver vad du ”tänker”
    Kramar hemifrån 🙂

  2. Sofia skriver:

    Det är så härligt att läsa sådana här inlägg! Håller med dig fullständigt i allt du skriver. Grammatik är ett nödvändigt ont, men hur petnoga man måste kunna alla regler eller inte är en annan sak. Jag tycker att jag kan formulera meningar och jag tror och hoppas att grunden finns därinne hos mig, trots det sitter jag ofta och undrar ”heter det verkligen så?”

    Det är alltid extra intressant att ta del av dina tankar kring skrivande tycker jag. Kanske för att jag håller med och känner igen mig i mycket 🙂

    (Och nu hoppas jag att inte alltför många grammatiska fel smugit sig in det här inlägget…)

    • malinthewriter skriver:

      Ordföljder brukar jag sällan fundera på, däremot kan jag ibland helt fastna på enstaka ord! Ofta även sådana som jag skrivit tidigare tiotusen gånger 🙂 ”Men, hur stavas egentligen lugnt…?” 🙂

  3. Maria E. skriver:

    Du har ett pris att hämta på min blogg:).

  4. Sofia skriver:

    Det är när man börjar tänka som det blir klurigt! Om jag sitter och skriver så kommer orden av sig själva, men när jag stannar upp och tänker efter så blir det ibland jobbigt. Särskilt märker jag det när jag mejlar, bloggar och skriver sådana här inlägg för då skriver jag mer som jag ”tänker” eller ”pratar”.

    Vissa ord som rödmarkeras hos mig i Word hoppar tyvärr min hjärna över att lära sig eftersom den alltid får en förvarning när det blir fel. Inte så farligt kan vissa tycka, men det är det faktiskt för jag går ju inte runt med Word i huvudet.
    Grammatik och stavning är viktigt, det går nog inte att komma ifrån.

  5. jonas skriver:

    Det känns välmotiverat att i en blogg som din anmärka på att varje uttryck som innehåller ordet ”dels” bör upprepa ordet ”dels” i den senare delen av satsen. Man skriver inte ordet ”dels” ensamt i en sats. Go’ kväll.
    apropå: ”dels för att lära ut att följa instruktioner, men också för att ”

    • malinthewriter skriver:

      Det går alldeles utmärkt att kombinera ”dels” med ”men också för att”. Sedan så bryr jag mig väl inte nämnvärt om vad /man/ gör och inte gör. 😛 Vem nu man är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s