Vinstverksamhet, eller bara verksamt?

Bengt Göransson har en intressant krönika i gårdagens HD, den finns att läsa här. Den handlar om hur det inte fungerar med enbart bidragsfinansierad kulturverksamhet i dagens samhälle, och visst är det väl sant? Det låter väldigt konstigt att massor av pengar ska ges till någon för att denne ska kunna utöva sin konstnärliga förmåga. Visst är det fantastiskt med stöd, stipendier och diverse startbidrag för att någon ska kunna få igång en vinstdrivande verksamhet, för är det något jag har märkt den senaste månaden så är det att starta eget inte är gratis, varken i tid eller pengar. Dock måste det väl ändå alltid vara så att syftet med det man gör ska vara att man kan omvandla talangen till något som någon annan vill köpa och som man själv därmed kan betala hyran med?

Jag har då och då läst artiklar om konstnärer som erhåller bidrag år efter år efter år för att bidra till kulturen. Kanske jag är elak och jävlig som då bara funderar hur bra deras konst verkligen är om nu ingen vill köpa den? Den ska liksom bara målas därför att … ja varför? Är man per automatik en god konstnär bara för att man brinner för penslar och färg?

Det känns som att bokbranschen på senare tid har utvecklats (eller invecklats, beroende på hur man ser på saken) något enormt. Till att förlagen har varit mystiska, svåråtkomliga och anonyma ses många av dem nu marknadsföra och representera de sina på samma sätt som vilken reklamare som helst. Försäljningssiffrornas nummer inväntas inte stumt på ett tystlåtet kontor någonstans i Stockholm, det jobbas hela tiden aktivt ute bland människor både i den tredimensionella världen och på nätet, för att dessa försäljningssiffror ständigt ska ticka högre och högre.

Visst hade det varit fantastiskt om jag själv skulle få bidrag i ett helt år för att skriva en skönlitterär bok, men om den boken färdigställs, trycks och ges ut, och sedan säljer i 80 exemplar, bör jag då fortsätta få bidrag i tio år till, eftersom jag älskar att skriva?

Annonser
Det här inlägget postades i Bokbranschen. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vinstverksamhet, eller bara verksamt?

  1. anna e skriver:

    Intressant fråga! Har inget bra svar… men vilken fotbolls eller hockeyspelare får pengar i världsklass utan många års stöd och hjälp och träning på vägen?!
    Ja, kanske det ändå blev mitt svar på frågan?!
    Kram

  2. Hm, jag håller verkligen inte med. Tittar man historiskt sett på vilka konstverk/böcker/poesi som eftervärlden uppskattat så är det ofta sådant som inte uppskattat av upphovsmannens samtid. Man måste värna om att även t. ex poesin eller den icke-säljbara konsten får utrymme att finnas i ett samhälle eftersom många tilltalas av den. Jag tycker att det är cyniskt att bara det kommersiellt gångbara ska få stöd från samhället, eftersom det ju klarar sig ändå. Det är omöjligt (i princip) att leva på att skriva poesi idag men för att poeten ska kunna skriva så kanske det inte funkar med två heltidsjobb. Därför ser jag med fasa hur kulturen utvecklas från politikens håll. Det är en kapitalistisk och kortsiktig politik som bedrivs, där värdefulla fria teaterscener inte får bidrag för att inte tillräckligt många går det. Vad detta kan leda till inom en hundraårsperiod är att det vår civilisation efterlämnar sig i kulturväg är politiskt korrekta (& tråkiga) tavlor, ungefär som att landskapskonst & kungliga porträtt vore det enda som återstod av 1800-talskonsten. Deckare och chick-litts + lättsmälta romaner och självhjälpsböcker (inget fel i det men annan litteratur behöver – nej, MÅSTE – också finnas). Och uppsättningar av gamla pjäser, som säkert är bra och värda sin respekt, men inte nyskapande. För mig är detta scenario en mardröm. Hade man tänkt så i alla tider så hade många av de vi idag betraktar som stora författare inte haft råd att efterlämna sig något eftersom de skulle ha varit upptagna med att slita för att överleva dagen. OJ vilken lång kommentar och den är absolut inte personligt riktad mot dig!! du skrev ett väldigt intressant inlägg och berörde en hjärtefråga hos mig, det var därför jag var tvungen att skriva allt detta. 😀 Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Till exempel skrämmer mig förlagens inställning att bara fokusera på försäljningssiffror och börja lyfta fram författare som om de vore superstjärnor. Fokus tappas från texten, kanske för att texten inte är tillräckligt diskuterbar, och det är läskigt.

    • malinthewriter skriver:

      Haha, alltid roligt med engagemang! 🙂 Och jag tar det absolut inte personligt, bara roligt med diskussion.

      Det är en komplex fråga och mitt svar var väl väldigt generaliserande. Samtidigt kan jag väl tycka att det som säljer just idag är vad som borde betraktas som tidstypiskt för 2011? Att förlagens verksamhet baseras på försäljningssiffror är inget konstigt, eftersom förlagsverksamhet i likhet med all annan affärsnytta går ut på att gå med vinst. Sedan finns det, trots allt, många böcker som kan produceras med hjälp av olika sorters bidrag. Jag ska ju själv göra en sådan bok nu, men jag skulle ju inte ha fått för mig att göra boken om jag inte trots allt trodde att det finns ett intresse för boken.

      Har precis läst en bok av Ivar-Lo Johansson som heter ”Att skriva en roman”. Där skriver han att en bok inte är färdig förrän den har fått sina läsare, och jag måste säga att det var bland det klokaste jag läst på senare tid.

      En annan sak jag kan undra, om nu någon poet ska tilldelas pengar för att skriva poesi på heltid, hur väljer man vem som ska få göra det? Om man inte gör det utifrån någon form av popularitet så hur gör man då? Är det några enstaka människors åsikter som ska välja?

      Jag tycker snarare att det känns som att litteraturen har breddats på grund av den här försäljningsfokuseringen. Det söks ständigt efter nya vinklar och genrer, och att fokus tappas från texten håller jag absolut inte med om, snarare tvärtom. Och om någon om 100 år ser tillbaka på början av 200-talet med alla dess självhjälpsböcker … ja, jag kan inte tycka att det är mer än rätt för det är ju ganska så det är. 🙂

  3. Eli skriver:

    Intressant fråga. Jag håller med både dig och Jessica, för jag tycker också att det är ett mardrömsscenario att den kultur som bevaras för eftervärlden bara skulle vara den extrema populärkulturen. Samtidigt går det ju inte att förutsäga vilken ”obskyr” litteratur/konst/musik som kommer fånga folk i framtiden. Så vem får då bidrag? Men rent allmänt så håller jag med Jessica om att populärkulturen och bästsäljarförfattarna, de klarar sig även utan bidrag så ge det hellre till de som strävar, kanske.

  4. Malin skriver:

    En väldigt intressant tanke och en ännu intressantare diskussion! Jag funderar på det här med konstverk/litteratur som inte blev uppskattad av sin samtid men som värdesatts högre av eftervärlden. Fick de konstnärerna/författarna bidrag för att finansiera sina verk? Nja, många av dem levde sina liv fattiga och utan att veta om deras storhet. Varför skulle inte detta fenomen fungera på 2000-talet? Om en sån där 80-90 år (önsketänkane) kanske en gammal tant går bort som heter Malin Apelqvist (jag) och när hennes barn ska rensa bland hennes grejer hittar de en dator fullspäckad med böcker som de skickar in till förlag. Böckerna ges ut, blir storslagna och barnen blir miljonärer!! Ha ha, skämt å sido. Men helt omöjligt är det ju inte att historien upprepar sig utan finansiering. Jag kan tycka att det är att måla in någon i en drömvärld. Vad händer när bubblan spricker? Alla oss med 7-4 jobb har ju tid att producera det vi älskar, utan att vi behöver göra det på heltid mot betalning för att det vi gör inte ger oss tillräcklig med pengar för att betala hyran…. Det finns många gångbara kommersiella genere, men samtidigt tycker jag att det allt mer smyger in mer böcker som fokuserar på sådant som spårk och uttryck. Det finns faktiskt en efterfrågan och en marknad för det också 2011 🙂

  5. Freddie skriver:

    Kulturskapande som inte bär sig självt har historiskt byggt på att mecenater valt att stödja kulturskapare de tycker om. Jag tycker personligen bättre om att själv få välja vilken kultur jag vill stödja än att en fin liten nämnd ska sitta och bestämma vad som är god kultur.

    Sådana nämnder brukar också aldrig stödja sant nyskapande kulturyttringar, för sådana är oftast för obekväma för att hyllas på DN:s kultursidor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s