”Vredens tid”, Stefan Tegenfalk

De 100 första sidorna i den här boken var verkligen jättespännande, kunde inte sluta läsa. Ville inte sluta läsa. De två huvudkaraktärerna, en äldre polis med halvkass hälsa och ingen familj samt en kvinnlig praktikant i 25-års åldern, känns såklart en aning utnötta, men jag vet inte. Kanske det faktiskt är så på Sveriges alla polisstationer, eller kanske det måste vara så för att Sveriges deckarläsare vill ha dessa två karaktärer med i varenda kriminalroman? Nåja, hur som helst. Jättespännande.

Det inleds med ett flertal brutala mord och jag fick faktiskt lite Stephen King-vibbar. Originell handling och ett starkt driv, och jag hoppades att det skulle fortsätta rakt genom för då hade det verkligen varit en toppenbok. Men, det gjorde det såklart inte.

Det är som vanligt när jag läser deckare, det går bra till dess att det blir för mycket ”pappersarbete” och möten mellan olika instanser. Det rings hit och dit och det gästspelas av advokater, jurister och specialistgrupper i varenda kapitel från mitten och framåt. Djupet försvinner och därmed även större delen av spänningen. Något som dessutom är katastrofalt i boken är dialogerna. Det känns som att Tegenfalk har haft en väldig beslutsångest med hur han ska skriva dem. Ska det vara talspråkigt eller inte? Tyvärr verkar han inte ha kunnat bestämma sig så det har blivit lite allt möjligt, huller om buller. Man kan inte ha en tonåring som säger ”Okey de e chill” för att ha en annan tonåring som svarar ”Jag skall bara ringa Musse…”. Nej, nej, nej! Och det det står skall i varenda dialog, så det är i och för sig konsekvent men ändå? Skall? I en bok från 2010? Nej, nej, nej, inte okej!

Men, trots välanvända karaktärer och bristande dialoger så gillar jag ”Vredens tid”, och kommer alldeles säkert att läsa den andra delen i trilogin. Jag gillar den där kriminalkommissarien Walter Gröhn och jag gillar den där blonda rikemanstjejen Jonna de Brugge. Helt klart en lovande debutroman, trots allt.

(7/10)

Andra bokbloggare om ”Vredens tid”:
Hyllan
Fru E
Påhittade nöjen
Pocketpinglorna

 

Annonser
Det här inlägget postades i 2011, Övriga förlag, Betyg 7-8, Bokrecension, Deckare. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till ”Vredens tid”, Stefan Tegenfalk

  1. Desirée skriver:

    Jag har också läst den och kommer absolut att köpa nästa!

  2. Min reaktion när jag läste din text;

    1. Neeej, jag är ju dryga hundra sidor in i boken.
    2. Ja men precis! Pappersarbetesdelen tar ju kål på vilken spänning som helst. Jag som hade hoppats att det bara var en lite dipp.
    3. Dialogerna ja. Hoppas INTE man gör film på det här utan att förbättra dem.
    4. Jahaja, jaja. Den kanske inte är så dum ändå allt som allt. Jag fortsätter läsa.

  3. Vad roligt det var att läsa din recension. Vi tyckte ju faktiskt väldigt lika ändå! Nu håller jag båda tummarna att de fortsatta delarna tar efter den första delen i den här boken 🙂

  4. Maria E. skriver:

    Jag håller med dig om språket, även om jag inte läst romanen. Tycker inte att ”skall” ska finnas med annat än om det skrivs för att markera en order. Och definitivt inte när unga människor pratar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s