Om: Skriv för livet

I förrgår var det dags för Skriv för livet, som Christina Stielli så framgångsrikt anordnat.

Jag gick från Kungsholmen kring 17, stannade till för en bankomat för att ta ut lite pengar eftersom de bara tog emot kontanter vid bokförsäljning på eventet. Tänkte ta ut 200:- för att inte handla för mycket. Givetvis ville bankomaten bara dela ut femhundringar.

Gick vidare till Bryggeriet och hittade (slutligen) in till Bryggarsalen. Scenen var mysig (har dock bara ett par ytterst suddiga bilder i mobilen. Vet inte vad det är, men har blivit så dålig på att fotografera på sistone. Tror jag behöver en ny kamera för att återfå motivationen). På scenen samlades Mari Jungstedt, Mats Strandberg, Moa Herngren, Lina Forss och Christina Stielli. Så himla smart av dem att medverka på detta också, för visst vill jag läsa böcker av dem alla fem efter att ha hört dem samtala live. Så smarta, kloka och roliga. Och mänskliga.

De samtalade om skrivande ur olika aspekter, refuseringar, arbetsmetoder, tips och råd, saker att undvika, redigeringsarbetet, motivation, mål, handling, nära och kära, att stjäla från andra och en massa annat. Det roligaste var när Moa Herngren berättade hur Kajsa Ingemarsson (tror jag det var) ser på redigering:

Tänk dig att du måste gräva upp en gammal pojkvän som du varken saknat eller längtat efter, tänk dig att du gräver upp en gammal pojkvän som du verkligen inte gillar och sedan tvingas att hångla med honom.

Precis så är det att redigera ett bokmanus. Visst finns det stundtals mycket glädje i att redigera, men tids nog kommer den där känslan av att man måste hångla med någon man inte tycker om. Någon som man är så trött på att man vill kräkas.

Nå, vidare då? I pausen serverades det vin och tilltugg. Jag samtalade med ett flertal trevliga skrivintresserade men deras namn vet jag inte. Sedan blev det tidsbrist och jag skyndade mig bort till Lina Forss för att ÄNTLIGEN få träffa henne! Denna fantastiska kvinna. Och som signerade den där fantastiska boken. Och jag köpte de två böcker av henne som jag inte redan har. Hon signerade dem också. Hann samtala lite men det blev onekligen en aning bråttom. Skyndade mig att köpa ett ex av Christina Stiellis ”Jag älskar dig inte”, som jag har tänkt läsa rätt länge.

Programmet fortsatte, förläggare Calle Marthin och redaktör Katarina Ehnmark Lundqvist från Wahlström & Widstrand tog plats uppe på scenen för att berätta om manusprocessen. Detta var givetvis både roligt, givande och intressant att lyssna på för någon som jag själv. De berättade om olika typer av manus som de får in, och att det finns många som faktiskt skickar in helt ofärdiga manus med kommentaren ”men nu kan väl tänka lite själva?”. Haha! Calle Marthin hade även mottagit ett manus där det på sista sidan (som var inskickad, men inte sista sidan i manuset) stod en uppmaning om att de skulle börja betala för att få läsa fortsättningen.

Något de också slog hål på var några myter. En som jag särskilt hört mycket om och som diskuterats flitigt är det här med att: ”Mitt manus har inte ens blivit läst för det returnerades helt orört”. De berättade att de tar kopior på alla manus och därför behåller den pappersbunt som de själva har antecknat i. De berättade också att de får in ungefär 20 manus i veckan, och att de läser minst 25 sidor ur varje manus. För det mesta ännu mer (om det nu inte är helt oläsligt). De har manusmöte en gång i veckan och vid dessa möten måste minst 2 manus gå vidare till nästa steg. Kort sagt så lät de i alla fall inte så hårda som det ofta låter i nätdiskussioner, som att ”har du ett stavfel på första sidan så är du körd. Har du ett syftningsfel i följebrevet så läser de inte ens manuset”.

Jag skulle kunna lyssna på den här typen av diskussioner i all evighet och har helt klart fått mersmak i och med detta event. Det enda minuset var helt enkelt att det var för kort, för även om det allra bästa givetvis var det som hände på scenen är det där minglandet i pausen väl så roligt. Tänk er: Ett event där alla närvarande är (mer eller mindre) intresserade av skrivande. Heaven, I’m in heaven.

Att anordna och vara delaktig själv kan vara nog så svårt på en vanlig fest, så att lyckas koppla ihop allt som ska fixas och ordnas med att samtidigt hinna prata och signera böcker med besökare är ett knepigt uppdrag som säkerligen lätt leder till dåligt samvete. Otillräcklighetskänslan. Inte bra! En stor eloge till Christina som anordnade det hela. Fantastiskt!

Annonser
Det här inlägget postades i Event, Skrivande. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Om: Skriv för livet

  1. /Micke F skriver:

    Påminn mig att berätta om vad W&W också kan hitta på med sina manus när vi ses nån gång 😉 Håller f.n. på att grovhångla svårt med nio (9!) gamla flick- och pojkvänner jag är äckligt trött på. Bluurk!

  2. Desirée skriver:

    Jätteintressant inlägg! Synd att jag bor så långt från stockholm …

  3. boktycke skriver:

    Åh önskar att jag kunde ha varit där. Väldigt intressant inlägg!

  4. anna e skriver:

    Äntligen.. ett längre inlägg med dina tankar och känslor… då njuter jag …och jag delar din glädje att få vara i det forum där man trivs som allra bäst! DET är balsam för själen 🙂 Ser fram emot att få läsa DIN första utgivna bok!!!
    Kram ❤

    • malinthewriter skriver:

      Ja, det är verkligen SÅ roligt! Det spelar inte ens någon roll vilken nivå man ligger på, jag pratade med folk som inte ens börjat skriva själv men ändå funderar på att börja. Det är lika kul att prata med sådana (och såklart lyckas övertyga dem) som det är att prata med sådana som är lika skrivberoende som en själv 🙂

      • malinthewriter skriver:

        Dessutom så träffade jag som hastigast flera från Twitter också. Hade jag vetat att de var så trevliga skulle vi nog ha styrt upp en middag innan, för på eventet hann vi precis säga hej (samt stå och tjattra efteråt tills det bara var vi kvar i lokalen.. 🙂 ).

  5. Josefine skriver:

    Åh ja, vi pratade för lite! Middag nästa gång!

  6. Christina skriver:

    TACK 🙂 Ja, otillräcklig var det värsta … Jag ville prata mer med alla och längre. Och utan att tänka på en miljon saker som jag kanske hade missat 😉 Kram. Tack. Så glad att äntligen få träffa dig!

  7. Verkar verkligen som en toppenkväll och ett bra event! Det är verkligen så där som de säger om att hångla med en gammal pojkvän att redigera bokmanus ibland …

    Skulle så ha velat vara på plats, synd att bo i Finland och inte Sverige ibland … eller ganska ofta =P

  8. Fia Filur skriver:

    Vilken spännande och superkul kväll! Dessutom tror jag att du är väldigt vass på att mingla, särskilt efter den där boken som du läste för ett tag sen, den som svävade mellan skön och fack 🙂

    • malinthewriter skriver:

      Haha! Något svävande mellan skön och fack… Du har bättre koll på vad jag läst än jag själv! 🙂 Antar att det var ”Alla får ligga”? Dock såg jag bara till sex personer av motsatt kön (varav 5 på ett eller annat sätt jobbade med eventet) så det var inte riktigt rätt ställe att testa Fexeus tips… 😉

  9. Lina skriver:

    Malin, du sätter helt perfekta ord på kvällen. Jag tyckte att det var precis lika roligt, och skulle kunna lyssna på förlagsprat och refuseringshistorier till jag dör. Min första förläggare på NoK, Nina Wadensjö brukade säga att hon skulle ställa upp en tältsäng på redaktionen så jag kunde bo där och höra allt snacket. Tack för fina, rara, vackra ord. Du är 100% underbar. Kram!

  10. Eldtunga skriver:

    Vilket bra inlägg!

  11. razaha skriver:

    Intressant inlägg, jag lägger in länken till din blogg på min blogg

  12. Ping: Året 2011, ett år av nya möten och stora beslut | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s