Efter att ha läst Lina Forss första och tredje bok  är det lite lättande att den andra boken, ”Hallonbäcken”, är lite … mittemellan. Det handlar om Timotej och hennes sorg efter moderns bortgång. I början händer det så himla mycket hela tiden, vi byter plats, tid, rum mellan varje mening. Det är antagligen för att få till en känsla som att jorden roterar jättesnabbt medan man själv, på sätt och vis, helt har stannat av. Det greppar mig inte riktigt förrän efter halva boken har gått, saker blir lite mer detaljerade och inte bara svävar förbi på ett ögonblick. Den här meningen ”Väl inne i butiken slår doften av hett chai-te med mjölk och socker emot mig” fick mig dessutom att tänka på det här. Började skratta, givetvis.

Jag har svårt för dömande kommentarer i stil med att något inte känns trovärdigt, men en dialog som lyder ”men så flög du in i min hand som en vilsen fågel. Dina vingar var av spunnet socker och ögon milda som insjövatten i augusti” gör mig en aning skeptisk. Inte vet jag, men om det någon som faktiskt helt spontant får för sig att säga en sådan grej är det bara att gratulera. Bara kommer på det, bara sådär. Linas språk är ett av de bästa jag någonsin läst, men en nackdel är väl att det som passar väl i brödtext lätt blir fånigt i en dialog.

I övrigt skriver Lina Forss bra, som alltid. Den där humorn som kryper fram mitt i det allvarliga är nog det jag gillar allra bäst.
”- Jag tycker att han är tråkig.
– Men byt ut honom då, säger mostern utan att titta på mig. Så kan du ju inte ha det. Livet är skitlångt.
– Om man inte dör i förtid, ja, måste jag tillägga för att ingen av oss ska glömma mamma.
”

(6/10)

Se också…

• Forss, Nina ”Agnes hjärta Edward”
• Forss, Nina ”Vildängel”