Jag fick en förfrågan för några veckor sedan om jag ville läsa den här boken, och tydligen passar den även singelkvinnor. Det som gör den här recensionen ytterst motig att skriva är att jag vet att författaren kommer att läsa den, men samtidigt: ber man om man min åsikt så får man den. Annars har jag inga problem med att vara tyst.
Jag har läst en hel del böcker som handlar om det här med att vara singel och hur man ska göra för att sluta vara det. Tyvärr är ”Handbok för singelmän” inget som hjälper mig, och det finns en överhängande risk att jag skulle rymma från en dejt med någon som rättar sig efter den här boken. Tips som att mannen skulle uppbringa en skål med orden ”Störst av allt är kärleken!” får mig att rysa. Upplysningar som ”Trevliga killar är helt enkelt t-r-å-k-i-g-a och f-ö-r-u-t-s-ä-g-b-a-r-a” följt av tips på hur man ändrar sin personlighet från att vara en ”trevlig kille” till att bli en ”machoman” … ja, det passar helt enkelt inte mig.
Upplägget är spretigt, och mitt i allt kommer det tips för personer som redan har ett förhållande, hur de ska hålla lågan vid liv och uppvakta varandra. Jag vet inte, men skulle det verkligen vara så populärt om exempelvis en gift man låg i sängen innan sovdags och läste ”Handbok för singelmän”? I slutet av boken finns dessutom ett kapitel om att göra slut. Den som läser en sån här bok skulle nog snarare behöva lite uppmuntran när boken närmar sig utläsningsstadiet, istället för ett kapitel som påminner om att det antagligen kommer att gå åt helvete den här gången också.
I övrigt är det vanliga tips som redan skrivits hundratals gånger, om att man ska sköta sin hälsa, vara rolig, framåt, ta initiativ, inte vara snål, dra ut stolen på restaurang, erbjuda att betala, beställa in maten, ställa frågor och uppvakta. Uppmaningar som att man ska dra ut stolen, ta notan och beställa in maten för sin bordsdam (hemska tanke om han ska bestämma vad jag ska äta på första dejten. Adios, amigo) hör inte hemma hos dejtning för oss 80-talister, det är vi alldeles för självständiga för, och det gör att jag undrar vem boken egentligen riktar sig till. Det enda som verkligen fick mig att skratta igenkännande var ett citat från Jerry Seinfeld:
Dating is pressure and tension. What is a date, really, but a job interview that lasts all night? The only difference between a date and a job interview is that in not many job interviews there is a chance you’ll end up naked at the end of it.
”Handbok för singelmän” är lättläst och kanske att den äldre herren med osäkerhet som mellan namn kan ha användning av den, och Marie Hagberg har ett ganska bra språk och jag tror säkert att hon vet vad hon sysslar med, men för att rådgöra den yngre generationen skulle hon behöva något av en uppdatering.
(3/10)
Andra bokbloggare om ”Handbok för singelmän”:
Boksidan
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Omslaget var ju rätt vidrigt…
Jag tackade nej för det kändes väldigt avlägset mitt i småbarnsträsket att läsa singelhandböcker.
Men det finns även tips för den som redan har ett förhållande… 😉
Tack snälla Malin för din recension! Och du har rätt, den vänder sig till en äldre målgrupp än 80-talister…
Och Maria, du är i alla fall ärlig. 😉
🙂
Alltså, om mannen hade beställt åt mig så hade jag blivit sur. Och om han hade skålat för kärleken på första dejten hade jag blivit rädd. På andra dejten hade jag trott att han skämtat och börjat asgarva. Och blivit lite rädd. Men han får gärna betala notan. Fast då betalar jag nästa gång.
Tycker lite synd om killar att det är tänkt att mannen ska betala, för det blir ju aaalltid något av ett spektakel när det kommer till betalningen, oavsett om man ska dela eller inte.
Bra recension, håller med dig till 100 %. Jag vill tamejfan inte att mannen ska skåla ”störst av allt är kärleken” för då finns risken att jag utbrister i skratt och kallar honom tönt. (Hmm, finns det måntro ett gott skäl till att jag är singel fortfarande..?)
Och är inte det där väldigt basic? Borde det inte finnas en bok som penetrerar (höhö) vad folk gör fel eftersom de inte får sig några flickor… med en lista som de kan bocka av istället? Tänkte mig i stil med: Big no-nos: Smutsiga fingernaglar, svettiga armhålor, stark parfym och klet med hår, svårflörtad… etc etc. Finns ju massor med saker som tjejer reagerar dåligt på som ingen någonsin har förklarat för dessa killar.
Haha! Du har ju påbörjat en bra lista där, kanske ska fortsätta på den och trycka upp? 😉
”Konsten att misslyckas med sitt dejtande” skrev jag tillsammans med karriärcoachen Nina Jansdotter för några år sedan.
Men annars föredrar jag att komma med goda exempel (en mångfald av dem – sedan hoppas jag att man själv nog är klok nog att välja vilket som passar till rätt tillfälle!) och vara ett positivt föredöme. Kanske därför jag har ett lyckligt förhållande? 😉
Ah. Den konsten är ju inte särskilt svår… haha!
Bra text!
Jag har den nedladdad, skall bli intressant att lasa och se om jag delar dina asikter!
Ja det ska bli intressant 🙂
Vad är det för fel med att mannen bjuder under första dejten? I snitt tjänar vi 80% av vad de gör och det är dessutom oftast mannen som frågar efter en dejt. Dessutom, för alla singeldamer därute, forskning visar nu att jämställdhet (personligen är jag dock feminist, så det här känns lite jobbigt) fungerar som en slags anti-viagra.
Men jag tror att det mer handlar om när kvinnor försöker uppföra sig som män för att få en. Skulle tro att många män finner det precis lika oattraktivt som de flesta kvinnor gör när män försöker uppföra sig som kvinnor.
Tillbaka till ämnet. 🙂
När jag själv var singel hade jag det som ett urvalskriterium – om killen inte bjöd mig på dejten (i synnerhet om han tjänade väldigt mycket mer pengar än jag!), blev det inga fler dejter. Min erfarenhet är att en person som är ekonomiskt snål även har en ”snål personlighet”.
Här är förresten ”Handbok för singelmän” för både kostnadsfri och laglig nedladdning:
http://www.elib.se/library/ebook_detail.asp?id=9163379465&id_type=ISBN
Allt som behövs är ett giltigt lånekort på närmaste bibliotek.
Särskilt inom nätdejtning så är det många som går på dejter rätt ofta, så för mig känns det väldigt konstigt att det förutsätts att någon man inte ens har träffat ska betala. Mannen har ju ingen aning om vem jag är alls. Om man träffas på en fest och blir utbjuden är det en helt annan sak.
Pingback: Året 2011, ett år av nya möten och stora beslut | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: » Året som gick: en summering
Hej har läst lite i din bok…
Du skriver att man inte ska vara trevlig, kan du kortfattat förklara vad du menar i detta
sammanhang?
På vilket sätt skall man vara otrevlig på i så fall??
Hej.
Erik här igen, jag har skrivit kommentar på fel plats, jag trodde det var du, Malin som
skrivit boken, Kommentaren skulle varit till författaren Marie H…
Pingback: Stjälp en journalist? | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.