Näst efter ”Norwegian wood” måste jag säga att ”Fågeln som vrider upp världen” åker in på en smickrande andraplats över min rangordning gällande herr Haruki Murakamis verk. Han har fått till det riktigt bra här.

Ett av mina favoritcitat gällande skrivande lyder såhär: ”En populär författare skriver vad folk tänker. Ett geni inbjuder dem till att tänka något annat”. Vem som sagt det är okänt, men av alla författare jag vet så finns det ingen som det stämmer så bra in på som just Murakami. Han tvistar upp min hjärna totalt. När jag läst ett par hundra sidor av boken kom jag på mig själv med att ligga ute i sommarsolen, titta upp på himlen och fundera på om jag är i den verkliga världen. Förstår ni? Nej. Inte jag heller, men det var vad jag funderade på. Om jag låg och solade i den verkliga världen.

Precis som alltid med Murakamis romaner finner jag det något jobbigt att berätta om handlingen, för hur jag än skriver låter det inte bra. Vad ska jag säga? Att det handlar om en kvinna som lämnar sin man för en annan man? Ja, jo, så långt låter det inte särskilt konstigt men det är inte riktigt vad boken handlar om. Mannen Toru Okada, som hon lämnar, gillar att sitta i en brunn som är på en tomt kallad De hängdas hus. Där träffar han en dag en ung tjej vars sysselsättning är att räkna tunnhåriga män på gatan. Toru får dessutom inkommande samtal från någon som vill sexprata. Givetvis har en katt en tass med i spelet,och i den här romanen är Toru och hans frus katt försvunnen. Boken är närmare 800 sidor så detta är bara en liten del av vad som rör sig i ”Fågeln som vrider upp världen”.

När jag läste den här boken fick jag flera gånger stanna upp och tänka efter vad det egentligen var jag läste nyss, men inte på ett negativt sätt. Dock hade den gärna kunnat vara ett par hundra sidor kortare för min del. Det är lite som när man äter jättegod mat, och hur gott det än är så kommer det en gräns när man inte kan äta mer. Jag blev mätt kring 500 sidor och när en roman har en så pass invecklad handling orkar jag inte med hur många vändningar som helst, men fram till dess: Fantastiskt bra och jag rekommenderar den varmt! Kan dock varna om att den (i alla fall för mig) var omöjlig att sträckläsa. Lyckas man sträckläsa den tror jag det finns en viss risk att man hamnar i en vit korridor där alla går omkring i vita kläder. Så bra är den.

(8/10)

Andra bokbloggare om ”Fågeln som vrider upp världen”:
Boktoka
Bokslukaren