Det är ingen munter läsning som han har skrivit ihop, Björn Calander. Det första som händer, det första hålet, handlar om det som enligt många är det allra värsta som kan drabba någon, när ens barn dör. Det handlar om Johannes födelsedag, han skulle ha blivit tio år. Johannes syster Ellen är på kyrkogården med mamma och pappa.
”Jag menar bara om man slutar någon gång? Som när man firar ju till exempel. Då slutar man ju när man raskar ut granen. Finns det ingen dag eller tid man slutar? Slutar åka hit?”
”Nä, inte riktigt. Sorg försvinner inte. Det finns inget slutdatum. Tyvärr.”

Det väver vidare med bland annat självmordstankar, alkoholmissbruk och mord. Visar människan ur sin mörkaste vinkel. Det må vara Björn Calanders debutroman, men skrivit mycket, det har han. Och det märks. Problemet jag stundtals har med texten är att den är för bra. Herr Calander har suttit och vridit och vänt på meningarna för mycket. Alldeles för mycket.
För ett ögonblick kändes det som om den blytunga luft som normalt flöt omkring som senapsgas i hans lungor skulle lätta för gott.

Eftersom vackra meningar är så återkommande gör det att den beskrivande texten går mer mot poesi än det skönlitterära. När det blir för mycket av det goda förtas stora delar av effekten, less is more helt enkelt. Talspråket i dialogerna är lite för mycket för min smak, och ofta är det lite för lika varann i de olika novellerna. Men, utöver det, en mörk och dyster läsvärd bok. Jag hade lite svårt att riktigt ta till mig novellerna i slutet, det blev för mycket mörker. Kanske det hade varit bra med något trevligt för att bryta av ett par gånger, eller kanske man inte bör läsa hela boken i ett svep utan hellre ta en novell i taget. Mina favoriter var helt klart novellen om den förlorade sonen, samt novellen om mamman och alkoholisten Magdalena. Problemet är som vanligt när jag läser novellsamlingar, att i synnerhet dessa två noveller hade jag gärna velat läsa mer om. Hela romaner. Men bättre betyg än så kan väl en novell knappast få, antar jag.

(7/10)

Andra bokbloggare om ”Eldfacklorna – sju svarta hål”:
Boksidan
Dagens bok