Saknaden som uteblev

Det brukar talas mycket om den där saknaden, tomheten, som infinner sig när ett bokmanus slutförts. Men den finns inte nu. Tidigare, när jag skrivit klart (trodde jag) och skickat in till förlag, har det blivit lite tomt, nervöst och förväntansfullt. Men inte nu. Det känns mest skönt, för nu är det klart, slut, eller kanske bara början, men jag har redigerat, fått synpunkter, ändrat och ändrat igen, lagt till, dragit bort, lagt till det jag dragit bort för att sedan markera och deleta det igen. Jag tror, ärligt talat, inte jag kan göra ”Kär lek?” bättre än vad den nu är.

Människor frågar om jag är nervös och svaret är väl både ja och nej. Mest nej. Mest förväntansfull att se hur reaktionerna blir, oavsett hur reaktionerna är. Jag brukar recensera andra och kommer nu att recenseras själv, men jag har även granskat mina egna texter så vad än någon annan anser skulle jag bli förvånad om jag inte redan tänkt den tanken själv, på både gott och ont. Vissa dagar har varje kapitel känts som gjutet, andra dagar har allt känts helt meningslöst.

Jag vet inte vad jag kan förvänta mig att andra kommer att känna, med tanke på att jag är så ambivalent gällande vad jag känner själv. Men förhoppningen är, givetvis, att ni kommer att känna precis som jag gör, när allting känns som allra bäst … 🙂

Take time to deliberate; but when the time for action arrives, stop thinking and go in.
N. Bonaparte

Annonser
Det här inlägget postades i Kär lek?, Skrivande. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Saknaden som uteblev

  1. Maria E. skriver:

    Det här känner jag verkligen igen mig i. Jag kände inte heller någon tomhet när shotboken var klar. Ingen smärta över att släppa iväg ”min bebis” heller. Bara lättnad över att jag var klar, och stolthet över att ha fått ihop en publicerbar roman. Tidigare hade jag fällt några tårar när jag satte sista punkten, men nu var jag så färdig man kan bli. Jag hade jobbat med texten varje dag i ett halvår och sedan blev det ännu mer jobb innan den skulle tryckas. Det var t o m skönt att få släppa texten och sätta igång med något annat.
    Kram

  2. Angelika skriver:

    Den känslan ser jag fram emot att känna nån dag! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s