Jaha. Så ska jag lägga mig, men bara titta snabbt på nätet. Och hamnar mitt i någonting som jag måste kommentera. En uråldrig diskussion, med webbtid mätt. En uråldrig diskussion, med vanlig tid mätt. Vem får döma? Och vem har egentligen rätt?
Här är inlägget som startat det hela, och här är en diskussion som pågår om detsamma.
Anledningen till att bokbloggar ibland hamnar långt upp via Google har bättre träffrekvens än vad en recension hos en enskild (pappers)tidning har. Anledningen till att (de smarta) förlagen tagit till sig bokbloggarna är att dessa når en helt annan målgrupp än den så kallade kultureliten dras till. Kultursidorna i en papperstidning är i många fall de som snabbast bläddras förbi, och vem är det som bläddrar förbi dem? Jo, det är den personen som läser Läckberg på semestern (på sommaren, när alla boktopplistor toppas av deckare eftersom det är det enda ”vanligt” folk läser på semestern). Och den här personen läser hellre en kort recension på en blogg skriven av en ”vanlig” kvinna som snabbt kommer till vad hon tycker om boken, än en halvsida lång recension i en dagstidning som man efter att ha läst ställer sig frågan: Hm, jaha, stilen påminner om Strindbergs första verk och karaktären är pragmatiskt tidstypisk för Kafka, men vad tycker recensenten om boken, egentligen?
Bloggarnas olika ”kvalitet” beror på skribentens eget syfte. Många har en bokblogg som skrivdagbok, kanske få en kommentar då och då. Anledningen till att man säger att bokbloggar bara läses av andra bokbloggare stämmer i vissa fall. Det beror på att många bokbloggare är vänner, både online och irl.
Bokbloggare kanske inte skriver utmejslade analyser med fina ord, men människor i ens närhet snappar upp att man läser mycket, och när de vill ha boktips frågar de om råd (i veckan har jag fått mejl från två helt okända människor som velat låna (?!) böcker av mig för att de läst i min blogg om boken). Jag har även hört från flertalet författare att en recension från en ”vanlig” människa ofta ger dem mer, eftersom en ”kulturell” recension har fullt upp med att vara ”kulturell”. De skriver om Lapidus tredje bok för att alla andra gör det. Och gör den till underhållning för att de trots allt får betalt för det.
Sedan vet jag inte riktigt vad det är för problem du ser med Google. Alltid när jag skrivit en recension så googlar jag boken för att länka till andra, och tidningarnas recension är inte alltid först, men SÅ jobbigt långt bak är de sällan. Oftast bara ett par steg ner.
Allt handlar om målgrupper, engagemang, marknadsföring och intresse. Och det kommer inte att försvinna, snarare tvärtom. Så det är nog bara att vänja sig, kissemiss 🙂
(Även författaren Sölve Dahlgren har funderat på recensioner idag.)
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Bra talat! Håller med fullständigt. En vanlig bokläsare kan känna igen sig i det som en recensent utanför ”kultureliten” skriver, eftersom en ”vanlig” recensent bara har som intresse att säga vad man tycker om boken. En recensent från ”kultureliten” har fler saker att tänka på, och det måste man tänka på när man läser deras recensioner. För min del är det ingen tvekan om att recensioner skrivna av ”amatörrecensenter” oftast är betydligt mer givande att läsa, det ger en tydligare hint om vad jag själv skulle tycka.
När jag frågar ”vanliga” människor vad de tycker om en bok de lånat av mig, får jag ofta ett svar i stil med ”den var bra”. Och sen inget mer. Många tänker inte längre än så, så varför skulle de då läsa recensioner som bryter ner varje liten del till molekyler? Man får ju ut mest av recensioner som ligger på en liknande nivå som en själv (utan något illa menat. Vi är ju alla olika!).
Värt att notera i sammanhanget. När jag letade efter de två recensioner som jag läst i papperstidningarna via google så fick jag bara träff på DN:s. Men det var inte så konstigt eftersom HD:s inte ens gick att hitta när man gjorde en sökning på deras egen webbplats. Istället hittade jag den av en slump när jag klickade runt på deras olika sidor. En grundläggande förutsättning för att komma högt upp i Google är också att man sätter vettiga rubriker – något som tidningarna inte sällan glömmer bort utan använder papperstidningens rakt av.
Webbanpassning är tidskrävande och huruvida dagstidningar börjar anse att det är värt mödan återstår att se 🙂
Mycket intressant och bra reflextion, Malin!
nästan alla böcker som legat på min att-läsa-lista det senaste året har kommit från bokbloggar. Så visst funkar de bättre än tidningar! för mig i alla fall =)
Ja, kan du sluta läsa böcker jag rekommenderar? Börjar bli lite jobbigt (ironi 😉 ). Det är ju just det som är roligt, när man hittar någon som verkar ha samma smak som en själv. Det tycker jag kan vara omöjligt i dagstidningar, eftersom jag inte har någon dagstidning som jag läser regelbundet. Jag lär inte känna någon recensent i en tidning lika enkelt och framförallt inte lika snabbt som i en blogg. I en blogg kan jag snabbt konstatera om det verkar vara någon jag kan relatera till. Och även om så inte, kan det vara kul att läsa andras åsikter, även om de inte överensstämmer med sina egna. Och jag gillar att läsa mer djupgående recensioner i tidningar av böcker jag själv av en eller annan anledning är intresserad av. Åsikter är alltid intressanta.
Pingback: Ett litet klargörande « enligt O
Haha! Vad jag fnissade när jag läste ditt inlägg Linda 🙂
Tänkte att det var bäst att erkänna så att ingen missuppfattar mitt syfte. 😉
Förstår att det var jobbigt, men starkt gjort! Inte många som vågar erkänna det i dagens bokbloggsvärld. Själv gömmer jag mig bakom mutorna ett tag till.
Skrev följande kommentar på hanssonsblogg:
Gammelmedia behöver bli bättre på att:
a) – tagga sina artiklar (detta behärskar de flesta i bloggvärlden, och gör det otroligt mycket snabbare och lättare för sökmotorerna att hitta och sortera dem).
b) – länka i sina inlägg! Länkar genererar både vidareläsning och bättre ranking hos sökmotorer.
c) – många gammelmediasajter har åtminstone börjat lista pingbacks med Twingly – MEN, denna funktion saknas ofta när det gäller recensioner(!).
Tidningar är ju inte gjorda för webben och alla artiklar kan ju omöjligt anpassas av ekonomiska skäl. Journalisterna i tidningar skriver inte heller för webben, vilket ofta bör skilja sig från att skriva i tryckta medier. Frågan är om likhet mellan medier är något att eftersträva? Själv tycker jag att det är skillnaderna som gör det roligt 🙂 Och om man ser till litteraturen i stort gör vi tillsammans något stort. Jag är övertygad om att vi tillsammans får fler människor att läsa. Jag kan bara se till mig själv och min umgängeskrets. Jag läser mycket mer nu än jag gjorde förr, och detsamma för mina vänner (som inte bloggar).
Jag var ju också inblandad i diskussionen. Både min man och jag skrattade och skakade på huvudet. Äldre Man Vet Inte Hur Internet Fungerar Och Drar Med Sig Andra Som inte Heller Vet Hur Internet Fungerar. På många sätt en icke-diskussion. Som att bli upprörd över att man inte kan köpa mjölk på Apoteket.
Bra inlägg.
Visst är det så. Det som också är en nackdel är att det (som på k1) är enkelt att bara svara det man tänker, vilket ibland får till följd att man lägger sig på samma nivå som den som skriver. Och det låter ju sällan bra det heller. Jag fick anstränga mig för att inte börja referera till griniga gamla gubbar … 😉 Tyckte själv jag svarade ganska sakligt men inte helt oväntat fick jag sand i ansiktet tillbaka.
(Och ett inlägg om skillnaden mellan att recensera böcker från människor man känner och inte, det kanske också kommer 🙂 Har för mig att jag skrivit om det tidigare, men det kanske bara var en dialog jag hade med någon.)
Bra skrivet Malin, och håller helt med föregående kommentar av Maria E!
Tack!
Det finns flera skäl till att allt fler bloggare skriver om böcker och allt färre tidningar gör det. Papperstidningar väljer konsekvent bort böcker från små förlag, framförallt från egenutgivare. Det sker ingen bedömning av boken innan beslutet tas, boken hamnar per automatik bland de övergivna. Men även många bloggare väljer bort böcker. Jag mejlade ett antal bokbloggare när min roman skulle komma ut och fick svar från några stycken men ingen reaktion från de flesta. Det tyder på att även bloggare överöses av böcker. Eller vill vara helt fria i sina val av böcker att skriva om. Helt okej, men jag hoppas att det inte i förlängningen blir så att även bloggare enbart väljer böcker från stora etablerade förlag. Det är bredden som är intressant. Att det blivit så här beror naturligtvis på att det är väldigt många som nuförtiden ger ut böcker på egen hand, och allt håller kanske inte hög klass. Men allt som ges ut av etablerade förlag håller inte heller hög klass, så kulturredaktionernas snäva syn är trist. Min allra första roman kom ut 1984 och recenserades i 17 eller 18 tidningar, bland dem Aftonbladet och Sydsvenska dagbladet. Nu för tiden är det långt ifrån alla författare som får så många recensioner, även om de är kända och etablerade. Kultursidorna satsar inte på litteraturkritik längre, de skriver hellre om författarna. Men, för att knyta an till orsaken till den här debatten, visst sjutton går det att hitta tidningarnas recensioner när man googlar. Jag fick en ljum recension i Svenska Dagbladet av min förra roman (boken lobbades in av en före detta kollega, annars hade den ratats) och den ligger alltid högst upp när jag googlar boktiteln.
Intressant att höra! Kan blogga senare mer om hur jag tänker när jag väljer böcker 🙂 (och hur jag tänker när jag väljer bort) Kontakter är ju för det mesta a och o, inom alla branscher.
Pingback: Recensionsreaktion | Sociala förlag
Intressant inlägg. Jag läste faktiskt recensionerna i HD när vi hade den gratis ett par veckor, men jag blev alltid lika besviken, för man fick ju bara en djupanalys av böckerna, ett par fjuttiga böcker från de största förlagen, inget udda, inget från de små.
Jag saknade något konkret om böckerna jag ville ju inte bara veta vad de handlade om utan även vad recensenterna tyckte om böckerna. Vill jag veta vad de handlar om kan jag kolla i bokhandeln, läsa baksidan på boken och få ut lika mycket av det.
Nu tillhör ju inte jag kultureliten så det är nog inte meningen att jag ska förstå dessa ”finare” recensioner. 😉
Pingback: En ny värld av bokrecensioner « Unga böcker
Pingback: Året 2011, ett år av nya möten och stora beslut | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: » Året som gick: en summering
Pingback: Deckarpodden – första avsnittet | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.