”Röda rummet”, August Strindberg

Redan vid andra meningen kände jag att, oho, det här kommer nog inte att sluta bra. Och det gjorde det inte heller. Jag får alltid lite beslutsångest huruvida jag ska publicera recensioner av klassiker som andra hyllar som rena mästerverk som jag bara inte fattar. Men, here it goes …

”Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd …”

Det är halva meningen. Jag orkar inte skriva hela. Strindbergs kommatering och mitt huvud leva icke i synk. Faktiskt leva de i sådan osynk att jag efter att ha läst 25 sidor (i och för sig för ett par veckor sedan, men ändå) inte minns det allra minsta vad det handlade om. När jag i efterhand läser in mig vad den handlar om verkar den ju som gjord för mig, handlar om författarlivet, bland annat. Av andra recensioner att döma är den även rolig och med ett fantastiskt språk. I och för sig har jag alltid haft något svårt för att läsa annat än modern svenska, men jag önskar verkligen att jag kunde läsa vidare, men det går inte. Kanske en annan dag. Ett annat år.

(1/10)

Andra bokbloggare om ”Röda rummet”:
Boksidan
Annie

Annonser
Det här inlägget postades i 2011, Övriga förlag, Betyg 1-3, Bokrecension, Ej utläst, Klassiker. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till ”Röda rummet”, August Strindberg

  1. Ingen mästerverk, bara tråkigt hundra år gammalt skvaller från huvudstaden.. Vi har Röda Rummet som seriebok också.

  2. Johan Lindback skriver:

    Finns ingen anledning i världen att tycka om någonting bara för att man _borde_ tycka om det. Har man en dålig upplevelse av något så har man, och då finns det ingen anledning att försöka påstå något annat. Tvivlar inte alls på att den där ettan var välförtjänt.

    • malinthewriter skriver:

      Förstås inte, men jag brukar ändå anstränga mig med att försöka se vad andra ser för tjusning i det hela, för det är -trots allt- en klassiker. Och en klassiker blir ju inte en bok bara för att den är gammal. Men oftast så är det bara språkstilen som stör mig, extrem kommatering kan jag inte läsa och det var vanligare förr än vad det är idag.

  3. Annika skriver:

    Jag gillar inte heller Strindberg. Därför vill jag att du ska leta upp och läsa novellen Ett halvt ark papper, skriven av samme man. Du kanske inte gillar språket där heller, men lova att du ger den korta novellen en chans.

  4. EvaB skriver:

    Och jag som i går började fundera på om jag ändå inte skulle ge Strindberg och hans Röda rummet en chans till… Jag har också gett upp läsningen av en boken, det var för länge sedan men förmodligen blir det likadant nu.

  5. Emmas Bokhylla skriver:

    Jag har inte last den. Tankte gora det nar jag var runt femton, men min svenskalarare tyckte att den var alldeles for svar for niondeklassare. sedan ahr den inte fatt nagon chans av mig. Kanske nagon gnag, men inte nu!

  6. tekoppenstankar skriver:

    Jag tyckte inte om Röda rummet, och då älskar jag mycket annat som Strindberg skrivit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s