Det började med att postbilen åkte förbi här utanför klockan 10 en måndag förmiddag. Det var konstigt. Vi får alltid posten runt 15 (för jag bor typ på landet och vi prioriteras inte så noga i postsystemet eller nåt). Jag skymtade ett grönt kuvert som skyfflades ner i brevlådan. ”Vad konstigt”, sa jag till sambon. ”Har du beställt något? Det såg ut som böcker eller nåt. Jag har inte beställt från Cdon. Jag har inte vunnit nån bok nu heller.”

Vi ska iväg med bilen och jag tänker inte mer på det förrän vi har kommit hem. Malins bok! Malin packade böcker i fredags och det betyder att man får den på måndagen. MALINS BOK!!! Sprang till brevlådan. Åh vilka söta klistermärken på kuvertet! In i huset, öppnar. Shit vad tjock den är! Lirkar försiktigt, försiktigt ut boken. Detta är svårt, för boken är blank och jag vill inte lämna fingeravtryck på den (fix idé, jag kan knappt ta på mina böcker pga detta så jag läser väldigt försiktigt och håller knappt i boken när jag läser) och den är tjock och jag vill inte att kanterna ska bli stötta/nötta eller att det ska hamna grönt klister från kuvertet på den. Till slut. Boken är ute. Den är fin. Den är SÅ FIN. SKITFIN! Jag tittar länge. Trodde först att det vita runtom skulle dra ner utseendet, men det gör det inte, det förstärker. Innan var häftad min favorit, nu är danskt band uppe på samma placering, de är ju ganska lika faktiskt och jag älskar att ryggen inte bryts som på pocket. (Jag måste typ köpa ny bok om ryggen bryts, av okänd anledning ska böckerna i min bokhylla se olästa ut.) Jag älskar det lilla visitkortet eller vad det heter, jättefint, gulligt och utmärkt som bokmärke. Jag läser alltid böcker i en sittning så jag brukar inte använda bokmärken, men såna skulle jag kunna samla på för de är så söta. Läser signeringen. Dör av glädje. Tänker att klart jag ska mejla när jag har läst och antingen jag vill det eller inte så kommer det att bli långt. Det blir det!

Och långt, det blev det! Betydligt längre än såhär. Hon som skrivit har på något sätt hunnit lusläsa boken sedan igår, och förutom en massa bra grejer pekar hon även ut små korrfel vilket är toppen då jag kan ändra det till nästa tryckning. Ska kolla upp dem ordentligt sen när jag kommer hem, men har en känsla av att en av mina redigeringskvällar inte har sparats eftersom flera av hennes påpekanden känner jag igen väldigt väl!

Nåja. Hon pekar ut en grej som hon ser som bokens stora svaghet (som jag håller med om), men även väldigt många bra. Klistrar in lite här under (men inte allt då det blir alldeles för långt och alldeles för avslöjande).

Jag älskar skildringen av studentlivet, av alla fester, av den där miljön som känns som att man glider runt och gör lite som man känner för, när man känner för det. Det kanske inte alls är så, men för nån som är långt ifrån det livet är det rätt kul att läsa. Samtidigt som det är deprimerande. För visst är det en rolig bok och visst har den bra oneliners, men den är ju faktiskt inte bara sådär lättsam och kul, tycker inte jag. Jag tycker att den har en sorgsen ton också.

Jag älskar din humor, dina underfundiga tankegångar och din ironi. Älskar den torra humorn! Tankarna man tänker själv, tankarna man vill säga, men inte säger.

Textstycket är inte urklippt ur sin enhet, och jag skulle gärna citera korrekt om det inte vore för att jag har en ny dator (Mac) och har absolut ingen aning om var jag hittar klamrar! Lyxproblem … I know. 🙂

Jag är säker på att din bok kommer att sälja väldigt mycket och jag är helt säker på att du kommer att få trycka fler upplagor. Därför tänkte jag uppmärksamma dig på några korrfel som du kan åtgärda inför nästa tryckning. Kanske har du redan hittat dem själv. Och vissa är nog inte ens korrfel, men jag skrev upp några saker som jag reagerade på/undrade över.

Det kan man ju hoppas 🙂