Jag undrar hur den här boken hade mottagits utan all uppståndelse kring det avslöjande den medförde. Bäst hade givetvis varit att det inte funnits någon anledning till att börja med, men ändå. Jag undrar. Hade den blivit populär? Hade den rönt framgångar? Hamnat på topplistor och recenserats med goda betyg i varenda dagstidning? Ja, det vill jag påstå att den hade gjort.
Det finns många böcker vars handling grundar sig i en hemsk barndom eller något annat brott som man inte önskar sin värsta fiende, men som ändå händer alldeles för ofta. För många är det terapi att skriva av sig, och det är av den anledningen lite svårt att vara kritisk mot den typen av böcker, för jag känner lite … vem är jag att kritisera någon som varit med om sådana hemska saker?
Men det åsido, så har jag ingen anledning att känna oro inför den här recensionen, för det här är ingen sågning, inte ens i närheten. Inte ens ett sågspån kommer att trilla fram. Språket finns det ingenting alls att anmärka på. Skildrandet av barndomen och hur Patrik senare blev en av världens mest framgångsrika idrottsmän är otroligt skickligt gjord. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig, för jag ville veta hur det skulle gå för Patrik i nästa tävling. Vad han skulle hitta på. Vem han skulle bråka med. Vem han skulle vinna över. Jag får en, förvisso ytterst partisk, inblick i hur svensk idrott fungerar och det måste jag säga, att det fann jag betydligt mer intressant än jag ens hade en liten aning om.
Det finns även en del färgbilder, samt inscannade löpsedlar och tidningsartiklar förekommer ganska ofta. Det gör texten lättläst, och gör att jag som läsare får ännu mer känsla av hur framgångsrik Patrik Sjöberg faktiskt var. Flera gånger skrattar jag också, för han har hittat på en del bus. Och han skriver om sitt deltagande i diverse teveprogram, avslöjar saker som den det berör säkert gärna hade sett oskrivet. Lite gammalt hederligt skvaller mitt i allt allvarligt, det är fina grejer det.
I ”Det du inte såg” visas klart hur ett barns uppväxt formar en som människa, att det är där man bestämmer sig för hur man ska vara oavsett vad man är med om. Visst kan jag bli irriterad över att Patrik inte stoppade Viljo, att han satte karriären och stoltheten allra allra först, men även om det kan göra mig så otroligt arg, så finns det även sympati. På ett ställe i boken står det om att Patrik vägrade ha på sig de kläder som tilldelades svenska landslaget under OS därför att han inte gillar att se ut som alla andra, att det är emot hans principer. Flera liknande ställen dyker upp och jag tänkte varje gång att det är ju tur att inte alla gör som Patrik, för då hade världen blivit bråkig så det förslår. Men samtidigt får jag verkligen känslan av boken om hur Patrik är. Och varför. Och är det något som kännetecknar en god biografi, oavsett huruvida man gillar personen den handlar om eller ej, så är det just det som definierar en biografi när den är som bäst. För det är precis vad den här är, en biografi när den är som bäst.
(10/10)
Andra bokbloggare om ”Det du inte såg”:
En bok om dagen
Idas bokblogg
Jennies boklista
Den biografin trodde jag var helt ointressant …
Pingback: Provläs: Det du inte såg av Patrik Sjöberg, Markus Lutteman | Provläs.se innan du köper böcker
Pingback: Heja Sverige! | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: ”Per Holknekt 1960-2014″, Per Holknekt & Markus Lutteman | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.