Håller på och rensar i skrymslen och vrår och finner pappershög efter pappershög med olika versioner av diverse manus. Vad gör ni med era? Sparar ni dem? Kastar ni dem utan eftertanke?
Jag har ett manus (tror det var det första) som jag så duktigt lagt in i ett kuvert och märkt att jag skickade in det till förlag 2009. Det tror jag blir behållet då det är en sådan stor skillnad från versionen som två år senare faktiskt blev tryckt. Men de andra pappershögarna då? De som bara har utskrift på ena sidan sparar jag för att skriva ut kommande manus på för korrläsning, men övriga … tror jag hamnar i pappersinsamlingen. Hur många pappershögar kan man ha?
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
När det gäller utskrifter har det hänt att jag sparat en del för att använda som kladdpapper (aldrig fel att ha). Dock skriver jag aldrig ut manus annat än för att skicka någonstans, så det blir inte så mycket papper. Det är få förlag som skickar tillbaka manusen.
När det gäller datafiler med gamla manusversioner försöker jag undvika att spara dem, dels för att undvika förvirring (man vill inte behöva fundera om det är ”rätt” version av texten), och dels för att jag i regel inte är så nöjd med dem ;P
Jag döper alltid nya versioner av manus med datum så jag klarar mig undan förvirring 🙂 Dessutom är jag något av en samlare, både i 3D och i datorn. Har svårt för att slänga saker. Mentaliteten ”Det kan ju vara bra att ha” är ohälsosamt stark hos mig 😉
Jag slängde tre ICA-kassar med papper tidigare i somras när jag rensade mina bokhyllor. Det var allt från gamla uppsatser till noveller och bokmanus. Det kändes skönt att få tomt, samtidigt som jag vet att det mesta finns sparat på minst tre hårddiskar. Av mina bokmanus finns det otaliga versioner eftersom jag aldrig sparar över en gammal fil när jag har gjort stora ändringar.
Skolpapper kastar jag också nu. Någon grej kan väl vara kul att ha kvar men en massa kompendier med PowerPoint-utdrag … njae. Fattar inte att det sparats till att börja med. Eller jo det fattar jag visst för det är så typiskt mig.
Jag har gått från att vara samlare till minimalist. Jag sparar bara saker i digital form idag.
Men det är ju som … så tråkigt. Och så kan jag ju inte se vilka anteckningar jag gjort på utskriften (ja du hör nu är det sparaalltsomfinns-mentaliteten som talar igen … 😉 )
”I went cold turkey” – känns mycket bättre nu, samt att omgivningen har slutat klaga på mig 😉
Haha, jag bor ju själv så det drabbar som ingen annan … tyvärr. 😛
Jag försöker ha en papperskopia på allt, men är inte alltid så bra på det, vill aldrig skriva ut något i onödan, vilket resulterar i att jag sällan skriver ut alls, men det ÄR mycket lättare att se texten på papper… Och det har hänt att manus som bara ligger digitalt har blivit förstörda, trots flera backuper… Så papper känns lite säkrare, då finns manuset!
Jag korrläser alltid utskrivet vilket jag måste då jag läser mina egna manus. Andras manus kan jag läsa på skärmen, men jag tror det är för att jag redan läst mitt eget så många gånger när jag redigerat så jag behöver omväxling. Och jag känner också att jag ändå vill ha det i papper … men alltså, nu har jag ju den till och med i bokformat. Haha! Samlarmani 😛
Jag har också papper överallt. Inte hela manus, men något kapitel här och där. Samt sjukt mycket skolgrejor. Av någon anledning låter jag dem bara ligga tills de blir dammiga och först då samlar jag ihop dem i en hög, försöker sortera, tröttnar och låter det vara 🙂
filer i datorn tar mindre plats…
Haha! Ja … 😉