FYI: Man måste inte gilla min bok

Försöker du nå alla, kommer du inte att nå någon. Det var en av de allra första lärdomarna när jag började läsa marknadsföring, och så även en av de allra bästa. ”Vad får du för recensioner då?” är det många som frågar. ”Övervägande väldigt bra. Lite för bra”, svarar jag. Och det är sant. Men även om många skrivit i stort sett uteslutande rodnande bra saker, finns det också kritik, som jag inte heller har särskilt svårt att hantera. Här är de två vanligaste:

Jag har aldrig levt studentlivet och bokens handling tilltalar mig inte. Jag läser ibland böcker vars handling jag redan innan misstänker inte passar mig, men av någon anledning väljer jag att läsa den ändå (kan ha läst en artikel, sett på tv, någon bekant). Ibland funkar det, ofta funkar det inte. Min bok riktar sig till yngre kvinnor, 20-30, men även många äldre har gillat den, samtidigt som en del inte har gjort det. Det visar också att en målgrupp har mer med personlighet än med ålder att göra, vem man är. Det finns äldre som tycker den är för ungdomlig, och det finns säkerligen yngre kvinnor som tycker detsamma. Det beror vilken humor man har, vilket liv man har levt, vilket liv man har undvikit.

Boken hade en del stavfel som störde. Den sista kvällens redigering av korrektur (ej stavfel) försvann (ok, glömde spara). Om det här stör mig? Ja. Om det känns som en dålig ursäkt varje gång jag säger den? Ja. Om det är extra störigt då jag själv ständigt poängterar vikten av korrektur? Ja.

Med det här vill jag inte förvara mig, utan snarare förmedla att man inte måste gilla min bok bara för att jag slitit och givit ut den själv, för att man gillar min blogg – kanske även mig som person -, för att man gillar mina tweets, är medlem på bokens Facebooksida, och följt processens gång. Som utbildad marknadsförare har jag under redigeringen av ”Kär lek?” funderat hur jag förväntar mig att olika målgruppssegment ska reagera, och det visar sig stämma väldigt bra (förutom de killar som läst och tycker den är fantastisk. Trodde ingen av det andra könet överhuvudtaget skulle läsa den. Varför jag tänkt så vet jag inte. Fördomar? 😉 ).

Förarbetet med ”Kär lek?” visade att uppmuntran kan komma från vem som helst, oavsett ålder, kön och sysselsättning. Det visade att jag kan inspirera människor jag aldrig har träffat, och få energi från personer jag aldrig har sett. Det i sig är ju helt fantastiskt. Att sedan dessa drömföljare ska bli lite småskamsna över ”oj nu har jag uppmuntrat, kommenterat och följt hennes arbete men gillar visst inte boken så bra”, nej nej nej. Så ska det inte vara. Ambitioner har ingen gräns, men intresset för en humoristisk kärleksroman i studentmiljö har ganska tydliga väggar att luta sig mot.

Så. Beroende på vem man är kanske man, trots att jag nu kan ge sken av att vara underbar och älskad av alla (vilket jag inte är, I tell ya), vill läsa boken även om man inte tror att den passar en. Och det är helt ok. Jag är så tacksam för alla som pushat, uppmuntrat och följt med på arbetet som det där egenutgivningsbeslutet resulterade i. Att kunna analysera olika målgrupper och deras önskemål är viktigt, och även om den här boken inte är skriven för kvinnor 40+ lär jag mig mycket av deras konstruktiva kritik som helt säkert kommer till användning i framtiden, vid författandet av en annan roman. Som handlar om annat än tomma vinboxar, hopplösa drömmar och vikten av att åka i rätt hiss.

Annonser
Det här inlägget postades i Kär lek?, Läsande. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till FYI: Man måste inte gilla min bok

  1. Faster Cina skriver:

    Jag är snart 44 år och jag älskar din bok! Kände igen mej i sååå mycket. Hade väldigt svårt att sluta läsa och när jag läst sista kapitlet så var den fulländad och jag tänkte direkt: När kommer nästa bok? Precis som du säger tror jag inte åldern har så mkt att göra med om man gillar boken eller ej utan mer personligheten. You go girl!!! Kramizar från Faster Cina

  2. Klokt sagt, man kan kan aldrig göra alla nöjda… Tack för boken, har njutit och känt igen mej och lärt mej lite nytt också.

  3. Angelika skriver:

    Man måste kunna ta kritik, det är jättesvårt, jag blir själv sårad när någon säger något jag inte vill höra, men sedan tänker jag efter och inser många gånger att det var precis vad jag behövde höra 🙂 Dels blir jag härdad i att inte ta åt mig personligt, dels lär jag mig att se på mina texter med andras ögon och upptäcker vad jag kan göra om för att få texten bättre 🙂

    Jag gillade din bok, det kan jag ärligt säga, men jag störde mig också på vissa grejer (som du själv har nämnt här, och jag stör mig fruktansvärt mycket på de fel som finns i mina egna texter, så jag kan inte säga så mycket om andras ;-)) men det är precis som det ska, för det finns alltid något med varje bok som inte blivit helt bra, men det gör detsamma! Så länge storyn är bra, så skiner det igenom, och det är det som folk minns 🙂 Ser framemot dina kommande böcker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s