Den första delen var smått magisk, det måste jag delge. Jag kunde inte riktigt slita mig från läsningen, samtidigt som jag var noga med att sluta läsa när jag blev för trött. För jag ville ju absolut inte missa något av deckarmystiken. Den andra delen kom jag aldrig riktigt in i och det främst av två anledningar. Den första för att jag när jag läser någon typ av novellsamling alltid funderar huruvida novellerna hänger ihop, trots att de är … enskilda noveller. Jag blir störd. Det andra var att alla namnen i den andra novellen hänvisade till färger; White, Blue, Black, Green och så vidare. För mig gav det ett sagolikt uttryck, men inte sagolikt som i något fantastiskt, utan som en fabel. Det kändes som en saga som man berättar för barn. Den tredje delen kommer jag knappt ihåg vad den handlade om (det är ungefär en månad sedan boken blev utläst), men jag minns att den i alla fall var bättre än tvåan.

Någon mer nyanserad utmejsling blir det inte då det är några veckor sedan boken blev utläst, och även för att den inte direkt var varken tillräckligt bra eller tillräckligt dålig för att ge upphov till en massa tankar. Men den första delen gillade jag skarpt. Önskade bara att det fortsatt i samma stil.

(5/10)

(Återkommer med länkar. Kanske)