Har egentligen en hel del att uppdatera om. Om ”Kär lek?”. Om framtid, planer, förhoppningar. Livet. Bokmässan. Livet tog en vändning idag. Jag är en sådan lyckligt lottad människa, som så länge haft alla mina nära nära mig. Alla mor- och farföräldrar, aldrig mer än ett samtal bort. Ända tills idag. Och det känns så märkligt det här, att jag aldrig mer kommer att höra min farfars leende när vi pratar i telefon. För det kunde man verkligen höra. Och skrattet. Och all humor och tokerier. Det går inte att tänka på farfar utan att le, även om det i alla fall just nu ackompanjeras av en tår. Vår senaste konversation handlade just om min bok, och det allra sista han sa innan jag lämnade rummet (eller jag hade hunnit gå ut men han ropade in mig igen) ”Du! Glöm inte att skriva om mig!” sa han och skrattade och log, vinkade med sin högra hand. Var på så bra humör trots att de senaste somrarna inte har behandlat honom väl. Och det är klart, att jag vill skriva om min farfar. Jag vill skriva hur mycket som helst.
A Perfect World
Ron Tranmer
In a perfect world,
death would never be.
Love would be forever,
and last eternally.
In a perfect world,
you’d still be by our side,
lighting up our happy lives.
You never would have died.
In a perfect world,
sadness would not be found.
Love and life, and happiness
forever would abound.
Perhaps that perfect world
awaits us when we die.
A world where eternal bliss
is found in heaven’s sky.
We’ll cling to faith and hope,
for God is a God of love,
and in His time we’ll join you
in a perfect world above.
Jag beklagar verkligen. Vet precis hur jobbigt det där är 😦 (Även efter sex år klarar jag fortfarande inte av att besöka min morfars grav…)
Tack Johan!
Jag kan förstå hur det känns. Förlorade min mormor för några år sedan och lär förlora morfar rätt snart, 92 bast och flyttade in på servicehem igår. Gör som du gör och fokusera på de fina stunderna. Förhoppningsvis fick han leva ett helt och fullt liv och det verkar som att han bara lämnar efter sig fina minnen hos dig. Och genom det så kommer han ju leva vidare för alltid 🙂
//Martin
Det har du alldeles rätt i 🙂 Tack!
❤
❤
det är en rikedom att ha flera generationer, jag har saknat många, dog ju före min födsel
Det är det verkligen, och farfar har varit dålig en tid, så det var inte oväntat och även lite skönt, inte minst för honom själv. Men det känns ändå så märkligt …
åh blir alldeles tårögd. Och leende samtidigt. Vilken personlighet som lyser fram genom några få rader.
Om nån, så är det du som kommer kunna bevara den i skrift.
kram
🙂 Kram
Jag beklagar verkligen. 😦 Kram. Och vad fint du har skrivit!
Tack Pernilla!
Tänkte skriva beklagar sorgen men det låter så uppstyltat och gammalt. Jag är verkligen ledsen för din skull, Malin. De har alltid en speciell plats i våra hjärtan våra mor och farföräldrar 🙂 Skriv om och med honom i dina tankar. Ta hand om dig//Susanne Ahlenius
Tack 🙂
Ja, jag säger som din Far sagt till mej ett par gånger: Trots man är förberedd blir det en chock. Allt känns som en dröm…..och det är så jobbigt med dom blandade känslorna tycker jag….enorm tacksamhet för att hans djävulska smärta och plåga är över samt en enomt stor sorg och saknad. Kram
Så sant.
Vill skriva nåt som hjälper i sorgen, men det finns inget som inte skulle låta uppstyltat och fel … skickar en stor kram istället, känner med dig ❤
Tack!