Jag läser ju gärna alla böcker som i alla fall i titeln ger en hint om att den handlar om skrivande i någon form, så visst händer det att jag blir besviken. Olof Lagercrantz var, bland annat, en svensk litteraturvetare som, bland annat, hade ansvar för kultursidorna hos Dagens Nyheter under femton år.
”Om konsten att läsa och skriva” ger inga skrivtips, regler eller annat som jag kanske hade önskat, i alla fall bara lite. Det känns snarare som en samling krönikor än en sammanhängande bok, men visst har den ändå givit en del tankeställare, bland annat som ledde till det här inlägget.
Författare är snåla med sina yrkesknep. Sällan eller aldrig, då författare umgås med varandra, hör man dem tala om sin arbetsteknik.
Uttryck som detta gör att den även känns ganska inaktuell, för så här upplever i alla fall inte jag dagens författare. Snarare tvärtom känns det som att de mer än gärna delar med sig om arbetstekniker och tips.
Lagercrantz skrivstil är något utöver det vanliga. Han tappar ord överallt och drar till med en märklig ordföljd, men jag antar att det ska vara så.
”Att börja med var jag (…)”
”Det var som hade jag (…)”
Är man intresserad av läsande och skrivande kan man absolut ta sig en titt på den här boken, för den är tunn och tar därmed inte mycket tid i anspråk.
(5/10)
Andra bokbloggare om ”Om konsten att läsa och skriva”:
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Vet du, jag har faktiskt hör flera som varit lite kritiska till den här bokens litterära kvaliteter. men den förekommer som kurslitteratur på massor med skrivarkurser och liknande. Nå, kan ju kanske vara intressant att läsa OM skrivande ändå även om den inte ger så mycket språkligt, litterärt eller tips.
Är det sant? Någon bra kurslitteratur kan jag verkligen inte påstå att den är, men möjligt att den är med just för att Lagercrantz har skrivit den.