Det börjar dramatiskt, bland annat med att Rickard under en precis påbörjad resa i Thailand hamnar på sjukhus.

Rickard berättar öppenhjärtligt hur han långsamt men plågsamt drabbades av panikångestattacker. Och började inse att allt inte riktigt var som det skulle. Han berättar om gayvärlden, hårt arbete och festnätter utan slut. Det är en ganska välkomponerad biografi, även om övergångarna mellan kapitel vars innehåll inte sker i tidsordning är lite osmidig ibland. Det handlar om missbruk av sex, alkohol och arbete.

När jag började läsa hann jag fundera om detta skulle vara en sådan biografi som mest handlar om att gå genom livet med en depression man inte vill kännas vid förrän man hamnar på sjukhus. Så är den inte. Tack och lov. Rickard skriver om sin barndom, om hur han alltid gillade att stå i centrum, starta projekt och att när tonåren var i sitt senare skede och han insåg sitt intresse för killar var det ingen som blev förvånad. Eller förbannad. Han hoppade av gymnasiet, var lite vilsen, blev rekryterad av dragqueen-legendarerna After Dark vid en ålder av blott 19 år.

Det är en lättläst bok, luftig och korta kapitel och intressant innehåll gjorde att den var något svår att lägga ifrån sig. Själva språket i boken ligger på en okej nivå. Det är inga flashiga meningsbyggnader, det hade inte skadat med att stryka ett trettiotal floskler och avsnitten om alla dessa framträdanden i Melodifestival-sammanhang hade med fördel kunnat förmedlats mer visuellt genom bilder (som det i övriga kapitel finns gott om). De långa beskrivningarna av hur scener och kläder såg ut blev rätt långtråkigt, även för mig som trots allt gillar Melodifestivalen. Irriterande är också ett flertal meningar i stil med ”… som inte lämpar sig att skriva i tryck” eller det avsnitt som handlar om samtalet han haft med Carola om just gayvärlden som kortfattat avslutas med att han är nöjd med hennes svar, men inte vill skriva ut det så att media då kan vrida och vända på det. Han har trots allt skrivit en bok, och den typen av kommentar gav mig som läsare en extrem distanstagning från hans sida vilket inte riktigt passar in med boken i övrigt.

Det som, såhär i efterhand, känns extra ovanligt med Rickards biografi är att han inte har skrivit den utifrån den person som många andra genom rubriker och teveframträdanden känner till:  som ”bögen som spökar ut sig till kvinna”. Det finns inget sådant. Ingenting om hur jobbigt det är att komma ut, hur jobbigt det är att bli diskriminerad, uttittad och att vara måltavla för om än dumma men sårande kommentarer. Och det är lite skönt, att det är så. Det känns som att det trots allt finns möjlighet att få vara homosexuell utan att allt i livet blir så mycket svårare. För Rickard är det snarare tvärtom, att det snarare har varit en tillgång.

Att det i den branschen han varit verksam i förekommit mycket festande är inget oväntat, men genom ”Allt eller inget” har jag förstått att Rickard Engfors är en extremt hårt arbetande människa. Kreativ, påhittig, ambitiös och målmedveten. Kontrollfreak. Rickards biografi tillför absolut något nytt. Förutom en ovanlig värld berättar han bra om sitt liv och sin livsstil, utan att det blir det minsta självömkande men ändå engagerande. Det är roliga berättelser om Carolas ständigt avslagna framtand, hur han blivit uppraggad av obögiga svenska män, och om Josephine Bornebuschs spya i en resväska full av värdefulla klänningar som designats av Lars Wallin. Och mycket annat. Många skratt, lite allvar, mycket personligt. Mycket Rickard. Det känns lite som att jag känner Rickard nu. Och han verkar vara en riktigt trevlig kille.

(7/10)
Andra om ”Allt eller inget”:
Tofflan

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.