Bokmässan: Pressnatta

Efter diverse strul med dhl under dagen hade jag egentligen lust att strunta i Pressnatta och istället bara gömma mig under täcket. Ni vet, man är så frustrerad och irriterad att man knappt kan tänka utan att börja gråta. Så var det. Dessutom fick jag inte tag på de jag skulle gå dit med och allt var bara … blä. Fick ett sms som löd ”Sorry, men du skickar meddelande till fel nummer”. Förutom att jag redan var bitter på dhl var jag alltså besviken över att jag inte fick svar från folk jag inte ens skrivit till. Skrivit en siffra fel.

Men som tur var gjorde jag inte det, stannade hemma. Dels för att det i så fall hade resulterat i att jag fått fundera över vad Pressnatta egentligen är ytterligare ett år, samt att jag inte fått träffa en massa trevligt folk. Det bjöds på god mat, bubbel och det kunde snabbt konstateras att det där med Wordfeud-febern även drabbat Bokmässans arrangörer.

Direkt jag kom in träffade jag några av mina bloggkompisar som tydligen hade letat efter mig.

Jag gick även förbi bordet där dessa två donnor stod säkert fem gånger innan jag slutligen hälsade. Tänkte ju göra det varje gång, men varje gång såg de så upptagna ut så jag tänkte ”nästa gång”. Fånigt, I know. Jag har skrivit med båda en del på Twitter, och även läst Carolines bok ”Champagneflickan”.

Nicklas, som jag känner igen från Twitter och han har även arbetat med sociala medier för Sekwa Förlag, där hans tjej (fru, flickvän, sambo, kompis? Eeeh) Helén jobbar. Hon har jag också haft en del kontakt med, och hon har ofta skrivit mycket uppmuntrande ord om mitt skrivande. Hon skulle dock på NOFF-middag först (vi hade talat om att följas till Pressnatta) men jag mötte upp Nicklas. Några timmar senare stod vi och pratade och när jag vände mig om fick jag syn på en bekant som heter Sofia. Blev så förvånad över att se henne! ”Hej hej hur är det hur mår du” osv osv. Bredvid henne stod en kvinna som jag då tar i hand och säger ”dig känner jag igen, vem är du?”. Och vem var det då? Jo, det var ju Helén. Det var SÅ pinsamt. Jag visste ju att det var Helén. Egentligen. Om jag bara tänkt i två sekunder hade jag ju vetat det och inte sagt ställt den där pinsamma frågan. Men alltså … ”Vem är du?”. Så kan man inte säga till någon man både smsat, twittrat och talat med i telefon samma dag. Well, well. Vi har trots allt aldrig träffats irl tidigare, så jag får väl försvara mig med att det är ett typiskt scenario för kontakter man skaffar inom sociala medier …

Den märkliga tyskspråkiga folkmusiken, som gav mer begravningsstämning än ”Yey! Nu är det bokmässa-feeling!” (Harsh but true, förlåt Bokmässan!)

Efter att ha gått runt och minglat lite gick jag tillbaka till soffan där bokbloggarna satt men någon hade brutit sig in. I mitten satt en kvinna helt själv och blippade på sin mobil (Spelade Wordfeud?), vilket gjorde att vi fick tränga ihop oss på en liten liten yta för att kunna sitta bredvid varandra. Jag blev lite irriterad på den där kvinnan, varför satt hon där i mitten helt asocial liksom? (Jag var ju för övrigt irriterad på ungefär allt efter dagens bryderier med dhl kan tilläggas) En timme senare, när den där kvinnan ställde sig upp, ångrade jag att jag inte satt mig bredvid den där kvinnan och pratat med henne. Det hade liksom nog inte varit helt fel. För jag insåg då att den där ”jobbiga”, ”asociala” och ”irriterande” kvinnan som suttit bredvid oss i sin ensamhet halva kvällen var Lotta Bromé.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokmässa. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bokmässan: Pressnatta

  1. Vilken tur du gick dit! Verkligen trist med DHL-trasslet men skoj att läsa hur pressnatta var (jag var själv inte där).

    • malinthewriter skriver:

      Dhl brukar ju förresten vara på Bokmässan (en av mina favoritmontrar då man brukar få skicka ett paket gratis), men nu såg jag inte till dem. Kanske inte går så bra …

  2. Helén Enqvist skriver:

    Hello Malin!

    Kul att du verkar nöjd med din premiär på Pressnatta. Det var inte alls pinsamt att du inte kände igen mig; jag kände inte igen dig heller först. Inte förrän Sofia sa att det var du. 🙂 Så det är helt lugnt. Det var jättetrevligt att träffas live till sist.

    Allt gott/Helén

    P.S. Niclas och jag sambo.

  3. Eli skriver:

    Haha, jag kände inte heller igen Lotta Bromé 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s