Jag studerar ju fortfarande svenska, och just nu är det en delkurs som heter språkstruktur vilket i stort sett bara är grammatik. Vid den första föreläsningen såg det andra bladet i PowerPointen ut såhär:
—————-
Vad tycker man om grammatik?
Grammatik är tråkig.
Grammatik hämmar språket.
Ett nödvändigt ont.
Grammatik ger säkerhet.
—————-
Jag har också i många år suckat vid blotta tanken på grammatik, och kan göra det fortfarande, men börjar ändå mer och mer känna med mening nummer fyra: Grammatik ger säkerhet. Länge tänkte jag att jag inte ville kunna så mycket grammatik, med tanken på att det skulle begränsa fantasin vid mitt skönlitterära skrivande. En ganska vanlig filosofi tror jag, men inte desto mindre dum för det. En klar fördel för att kunna leka med språket är att förstå hur språket fungerar. Det blir enklare att bilda egna ord, leka med ordföljder och böja utanför de vanliga reglerna. För att medvetet göra fel måste man först veta hur man ska göra rätt.
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Tredje meningen, ”ett nödvändigt ont”, var det första jag tänkte på. Att grammatik skulle hämma språket håller jag inte med om. Men det är alldeles sant att man måste lära sig reglerna innan man kan bryta mot dem 🙂
🙂
Jag instämmer! Man måste lära sig reglerna innan man kan bryta mot dem. Jag är så udda att jag alltid har gillat grammatik 🙂
Men jag anser att det är fullständigt omöjligt att skriva en hel (bra) roman utan att avvika från grammatiska regler. Medvetet då förstås.
Håller med! Blir en tråkig roman om det ska skrivas efter alla ”regler”. Uppsatser och facklitteratur kan ju ibland vara smått omöjliga att läsa då de är skrivna efter alla regler och därmed så tråkiga att bara baksidestexten fungerar som sömnpiller …
Jag har alltid varit kass på grammatik, i fråga om vad som heter vad, men meningsuppbyggnader vill jag tro att jag har koll på. Från att min lärare svarade att grammatik är bra att ha om man ska lösa korsord, har min hjärna totalt strejkat så fort grammatik kommit på tal. Jag upplever dock att jag kan uttrycka mig ändå men som sagt, om det är något så är det väl ett nödvändigt ont.
Haha, vilken engagemangingivande lärare. Not! Men många är nog tyvärr lite så. En enorm fördel med att läsa grammatik är ju också att det blir mycket enklare att lära sig andra språk. Dessutom ger det bättre självförtroende både skrivmässigt och även helt allmänt skulle jag tro, att lära sig något som är lite komplicerat.
Grammatik ger säkerhet, för när man väl kan det, kan man bryta… och veta varför man gör det. Även grammatiken ändras en del, språket är inte statiskt.
Det förändras ju hela tiden, och det är ju det som är så roligt och intressant!
Grammatik är askul! Det finns nytt att lära sig hela tiden, just eftersom språket ändras. Det är roligt och intressant att bryta ner meningar och analysera. Det roligaste är att det öppnar upp nya världar av möjligheter och det ger också en liten men mycket viktig känsla av ”jag kan och vet vad som är rätt”.
Jag är ingen petig språkpolis, men jag är noga med mitt eget språk. Jag upplevde också en form av pånyttfödelsekänsla när jag äntligen förstod hur språk fungerar och vad alla delar gör, inte bara i svenskan utan andra språk också. Det var frihet!
Just så! 🙂 Om man kan alla dessa ”regler” och språkets historia blir man nog också mer varse om att språket ständigt förändras, och därmed inte är så rädd för att förändra det själv. Jag hör många som inte kan skriva på ett visst sätt pga det är ”förbjudet enligt en regel i svenska skrivregler”. Regler och regler … 🙂
Har alltid älskat grammatik och blev ”teacher’s pet” när lektionerna handlade om det. Ingen annan i klassen verkade ha något intresse. Fattar inte… det är ju dödskul och intressant. Och även om min gamla svensklärare skulle svimma om hon såg mig börja en mening med ”och” i något officiellt sammanhang så insåg hon att när det gällde uppsatser så hade man konstnärlig frihet. Underbar lärare var hon.
Det låter ju helt underbart! En lärare som jag hade på gymnasiet skrämde nog bort alla sina elevers minsta intresse för grammatik. Vi skulle kunna ramsor och formler i oändlighet, plugga hemma och nöta in. Till absolut ingen nytta.
Grammatik kan vara både bra och kul, men då ska det studeras i ett sammanhang just med syftet att bli säkrare och bättre på språk. Vi diskuterar mycket grammatik, funderar, prövar och eleverna brukar gilla det. Sedan behövs säkert en del plugg också, men att bara fylla i häften med sida upp och sida er av grammatik känns sådär.
Låter bra det 🙂 Håller med om häftena, men tyvärr är det nog en del lärare som mest använder sig av det. Eller, så var det i alla fall på min tid men man kan ju hoppas på utveckling … 😉