Manuset jag arbetar med just nu bygger på ett manus jag skrev för flera år sedan, men jag har aldrig kommit på någon titel som känts riktigt bra. Manuset har fått dras med namn, det ena än värre än det andra, men vad gör man? Det måste ju liksom heta något, även om det bara är en arbetstitel. Men det är inte alltid så lätt.

”Kär lek?” hade en hel del titelförslag innan jag kom på just ”Kär lek?”. Jag minns precis när jag kom på det, och jag minns även hur omslaget fick sin form, men det här gamla manuset … Hopplöst, har det varit. Helt hopplöst. Och jag tror att just det här med titeln har gjort att det känts ovanligt motigt, det är svårt att få sig en riktigt klar bild över vad boken egentligen ska handla om innan man ens har en aning om hur omslaget kan tänkas komma att se ut.

Nu sitter jag då här med ett titelförslag som känns så bra, SÅ bra. Så rätt. Som alltid när jag blir exalterad över något blir jag extremt produktiv. Titeln gjorde att jag ville testa skriva den på ett omslag, vilket fick mig att undra hur det skulle se ut med mitt namn under, vilket fick mig att undra vad jag kunde tänkas komplettera texten med och så vidare och så vidare … Om jag får en idé blir det ofta en positiv dominoeffekt, bästa tänkbara kedjereaktion.

Nu har jag ett ”färdigt” omslag, men om det fortfarande är det nästa söndag återstår ju att se. Det märkliga är bara att jag verkligen inte kan komma på när jag kom på den här titeln. Det var tidigast igår, eventuellt inatt när jag gick hem. Kanske det var imorse när jag vaknade till. Jag minns inte. Minns verkligen inte.