En diskussion som dyker upp några gånger varje år är det här med förlagen och dess refuseringar. Hur går det till, varför kommenterar de inte, vem ska jag fråga? Den här gången grundar det sig i att Nina mottagit en refusering trots att hon inte skickat in något manus.
Fick ett mail igår från ett förlag som jag glömt bort att jag skickat till (skickade i maj). Fast egentligen skickade jag inte själva manuset utan jag skrev ett mail med en kort presentation av mig och en presentation/baksidestext av manuset för att kolla om det finns något intresse från dem att läsa hela manuset.
Antagligen är det bara så att förlaget tittat på presentationen och baksidestexten och utifrån det bedömt att det inte är intressant. Av döma av kommentarerna till blogginlägget verkar flera ha fått precis likadant mejl, massrefusering alltså.
Smidigt är det inte, och Frank Förlag (som det verkar vara) lär väl knappast göra om det, men kanske det är så att förlaget bestämt sig för att inte ge ut några debutanter alls nästa år och därför vet att inget kommer att ges ut? I så fall är det väl, på sätt och vis, schyst att meddela alla som skickat in något? Samtidigt, blir man upprörd över något kan det vara en idé att höra av sig om det till berört förlag, för att ge dem en chans att förklara sig. Ofta finns det, trots allt, en förklaring. Så var det för mig angående detta.
En del kommer med argumentet att förlagen borde vara mer snälla mot oss som skriver, för utan oss skulle de ju inte ha några böcker att ge ut. Ser man till hur debutantporträtten sett ut på senare tid kan man snabbt konstatera att de flesta är kända på ett eller annat vis. Övriga har säkerligen skapat sig kontakt med förlaget på annat sätt, och en ytterst ytterst pytteliten skara debutanter är de som hittas bland alla tusentals manushögar.
Jag vet, det är inte lätt, när man skickar in något man arbetat med i månader och ibland år, och allt man får tillbaka är ett Tack för ditt manus, men det passar tyvärr inte in i vår utgivning.
Det viktiga är att inte bli för upprörd, inte ta åt sig för mycket av en refusering. Just keep on going. Förlagen består också av människor, människor med tidsbrist, för mycket att göra, julstress, dåliga dagar och dagar då de tar mindre bra beslut. Istället för att analysera sådant som ändå egentligen inte spelar någon roll, skriv mer, läs mer, hitta skrivvänner som kan läsa ditt manus och hjälpa dig att utvecklas eftersom inte förlagen har möjlighet att göra det. Men bara för att inte förlagen har tiden till det, innebär det inte att det är omöjligt. Det finns många sätt att förbättra sitt skrivande.
Fler inlägg om förlag och skrivande
Hur tacklar man en refusering
Om skrivande och sociala medier
Om författaraspiranters attityder
Förlagsekonomi för den som tänker ge ut själv
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Tack för länkning, och diskussionen lär fortsätta kring hur förlagen beter sig. 🙂
Haha, jag visste faktiskt det där med krokodiltåren, trodde bara att jag skulle komma undan med det eftersom ingen annan visste.. 😛
Skitbra inlägg! Jag gillar att det finns en sansad debatt också, som du och Nina för nu, och inte bara den här vanliga snyft-förlagen-är-dumma och de-vet-inte-vad-de-missar-jag-är-nästa-Stieg-Larsson.
Ha det fint!
Jag förväntar mig inte att förlagen ska gulla med mig, men jag vill inte att de ska skriva att de har läst med intresse när de inte har gjort det. Då är det bättre att de skriver som det är eller har ett standardsvar som inte påstår att de har läst det.
Eller har ett standardsvar som påstår att de har läst något som de inte har … Haha! Skämmarn, som vi säger i Järvträsk … 🙂
Tycker väldigt mycket om dina slutord! Det gäller att lyfta människor som skriver, för de flesta av oss bär en berättelse inom sig. Något som kräver att få komma ut, något man arbetar med länge och som till slut blivit en del av en själv. Då är det inte roligt att bli refuserad. Tack för ett mycket bra inlägg!
Kram Kim
Tack Kim 🙂
Gillar också slutorden. Man måste tänka framåt.