Idag har jag flyttat kontoret till mormor och morfar och har sällskap av fönsterhunden Nelly, världens gosigaste, gladaste och mest sällskapliga hund. Jag brukar kalla henne Snelly, för hon är så glad jämt. Det är inte ovanligt att hon viftar på svansen även när hon sover.

Mormor och morfar är och julhandlar med min morbror, som skaffade sig lilla Nelly förra sommaren efter att hans förra hund blivit sjuk. Det som är så roligt är att Nelly verkligen är raka motsatsen till Sita, som hans förra hund hette. Hon kunde komma och hälsa ibland, när man kom på besök. Med Nelly hinner man knappt sätta sig förrän man har henne i famnen. Och när man är ute och går vill hon hälsa på alla, verkligen alla. Men alla vill ju inte hälsa på henne och då syns det att hon tänker ”Men hallå, va tusan? SE MIG!”.

Sitter här och tittar ut över Järvträsket, ute är det sjutton minusgrader. Jag har precis slutfört ett korrektur och ska strax skriva en recension. Sedan hoppas jag få lite tid till att skriva eget manus. Dock sitter jag och tittar ut genom fönstret då och då, och säga vad man vill om Norrland, men få platser har så många skepnader beroende på vilken tid på året man tittar in. Och oavsett tid, så är det alltid vackert.