När min bok ”Kär lek?” skulle komma ut föreslog Annika Bengtsson, som också är egenutgivare, att vi skulle byta bok. Eller rättare sagt, jag skickade min till henne och hon skickade alla sina tre till mig. Det ville jag förstås. Samtidigt blir jag alltid lite tudelad vid sådana tillfällen, nästan lite nervös. Det är inte lätt att vara egenutgivare och jag vill ju så gärna gilla det alla andra egenutgivare skriver, även om jag inte alls förväntar sig att alla andra egenutgivare ska gilla mitt. Så. Det blir alltid lite nervöst när jag väl börjar läsa.

”Kråkprinsessan” har en mystisk framsida och en baksida när det finns några röda prickar som jag gissar ska föreställa blod. Baserat på bokens omslag var jag övertygad om att detta är en deckare. Sedan bestämde jag mig för att faktiskt börja läsa, och redan vid baksidestexten började jag fundera om ”Kråkprinsessan” verkligen var vad den såg ut att vara.

Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden.

Imponerad av detta baksidesstycke började jag läsa. Och fastnade helt. ”Kråkprinsessan” handlar om Solbritt och vi får följa hennes liv där olika relationer leder till att hon slutligen hamnar på ett psykhem, men hon är för sjuk för att förstå det och tror själv att hon bor på hotell.

Jag kunde inte sluta läsa. Den där texten på baksidan satt fast i huvudet och jag blev så nyfiken på vad Tobias hade gjort. Och Christer. Och Bengt. Det är en sorglig historia med bra tempo, fint språk och oväntade intriger. Titeln och omslaget är jag inte förtjust i och det enda som blev lite tjatigt närmare slutet var det här med att Solbritt tror att hon bor på hotell, men i övrigt en riktigt bra bok. Den påminde inte alls om någon deckare, men däremot om Lina Forss. Sådär engagerande, känslosamt och fint formulerat.

En riktigt bra debut!

(8/10)