Den här veckan alltså. Rena vilda västern. Skriver hemtenta i Svenska språket (kul!). Blivit kallad till ännu en jobbintervju i Stockholm (kul!). Antal timmar på tåg under januari: 35 (kul?). Men jag måste ändå säga, att tåg är bland mina absoluta favoritplatser när det kommer till att betrakta människor, och just detta är ju viktigt för den som vill skriva böcker. Jag hade intervjun idag och tog tåget upp till Stockholm igår.

Han tycker sin chef är världens bästa, jobbar som xxxx hos xxxx, har slaggat på sin chefs soffa i tre dagar (oklart varför) och har därför ont i ryggen, tycker chefens hund är irriterande, har precis blivit befordrad och ska anställa två personer som ska vara under honom och ja, han har träffat en helt fantastiskt tjej men det finns bara ett problem. Det är chefens flickvän och han vet inte om nåt.

Nej detta är inte handlingen i min nästa roman. Det var killen bredvid mig på tåget som var på väg till Stockholm för att festa och han hade precis druckit två vinflaskor från bistron och pratade i telefon med sin kompis som han skulle besöka och avslutade med ”Jag berättar aaaallt sen”! Vafan. Jag ville ju veta mer!

Det är inte första gången jag varit med om detta, att människor pratar i telefon om precis allt. Själv kan jag till och med ha problem att prata på tåget om vardagliga saker, just för att någon kan lyssna (intresseklubben osv antecknar jag vet). Men alltså. Om man först berättar för personen bredvid var man klivit på och vad man jobbar med … jag menar. SÅ himla stort är inte Lund.

Jag har under veckan uppdaterat min bokhylla lite också. Mycket välbehövligt. Förutom den sista delen i Murakamis trilogi (hade nästan glömt bort den faktiskt) har böckerna ovan intagit min lägenhet. Förutom att de är mycket vackra och förhoppningsvis mycket bra kan man också se hur olika formgivning dessa har. Sara Beischers debutroman ”Jag ska egentligen inte jobba här” som ligger i mitten syns inte ens. Inte helt optimalt, vill jag påstå. Men formgivaren kanske inte tog hänsyn till att bokryggen tillsammans med andra bokryggar inte skulle sticka ut på en bild från min mobilkamera 😉

Efter att ha läst många tunga böcker på senare tid, alltså fysiskt tunga, blev jag nästan förvånad över att hålla i en pocket igen. Till tågresan valde jag mellan dessa två men hade själv en favorit, och då twittrare röstade på samma blev det slutligen ”Vecka 36” som fick följa med. Helt enkelt för att jag vill läsa något spännande bland alla mina kursböcker. Romantiken får vänta lite.

Rubriken till detta inlägg kom sig av att när jag igår gick till posten för att hämta ut ett par paket fick jag syn på den här farbrorn. Jag stod och log i flera minuter. Typiskt sådant som gör min dag. En gammal farbror som knappt kan orientera sig kring sin rullator men så har han en Rolling Stones-kasse hängande på styret. Det är ju världsklass.