Det här med att skriva på café

Ofta hör man ju om författare som sitter på caféer och restauranger. Jag har gjort det typ två gånger förr, men tänkte vara sådär författaraktig och göra det idag. Jag gick till Mormors bageriEntré då jag tidigare iakttagit att de har bra bord att sitta vid. Klockan var strax efter 14 vilket var senare än planerat då jag inväntade posten innan jag slutligen gick (väntade avi). Så efter denna vistelse kan jag nu ge er fem anledningar till varför jag inte passar in på café:

1. Handla. Man måste handla för att sitta, det säger sig självt. Jag skulle äta lunch och hade redan innan bestämt mig för att köpa en sallad, men då klockan var efter 14 var ju lunchen slut så på något sätt lyckades jag beställa smörgåstårta istället. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det, men min tunga är inte alltid ihopkopplad med hjärnan har jag märkt. Mycket av maten fanns dessutom kvar så jag tror inte alls det hade varit omöjligt att beställa det, men ändå: smörgåsbloodytårta.

2. Borden. Då min rygg är lite för lång (tycker jag då) blir det ofta knepigt att sitta längre stunder vid random bord då jag inte har en stol som går att sänka. Även om möblemanget är fint på Mormors bageri så kände jag efter en timme att det var för lågt. Aj aj.

3. Pratet. Her-re-gud vad det lät mycket, men jag måste ha valt en ganska illa tidpunkt för det var nästan fullt när jag gick därifrån och det lät -så- mycket. Trots att jag hade hörlurar på så hördes det ändå ganska mycket.

4. Konkurrensen. Det är fånigt, men då det inte fanns något tvåbord ledigt när jag satte mig så ockuperade jag ett för fyra och började direkt inbilla mig att jag typ inte skulle få sitta där. Som om någon skulle komma och säga ”hallå det här är ett bord för fyra och du är bara en, det fattar du väl att det inte funkar?”.

5. Moves. Jag lyssnar alltid på musik när jag skriver. Något som jag däremot sällan tänker på är det här med att jag, medan jag skriver och lyssnar på musik, inte kan sitta stilla. Fötterna dunkar liksom i golvet hela tiden. Axlarna åker upp och ner. Fingrarna skriver i takt. Jag mimar ganska ofta också har jag märkt. Ibland råkar det till och med bli mer än mima. Nu när jag tänker efter ser det nog ut som om jag sjunger och spelar piano när jag skriver ibland. Hm.

Låten nedan nöttes ganska hårt idag, och visst, helt meningslöst var det inte. Jag fick tvärtom en hel del gjort ändå. Men lite störande var det ju att hela tiden behöva påminna mina kroppsdelar om att vara stilla. Liksom, vi är bland människor hallå?

Annonser
Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Det här med att skriva på café

  1. Johan Lindback skriver:

    Nej, det där med att skriva på caféer är nog ganska överskattat. Bara tanken på att de som jobbar på caféet egentligen vill att man ska resa sig och gå därifrån när man har fikat färdigt skulle få åtminstone mig att tappa koncentrationen.

  2. Andrea skriver:

    Haha, visst är det en klyscha, men jag tycker det är helmysigt att skriva på caféer! Å andra sidan sitter jag inte så länge, en halvtimme kanske, och jag har inga problem med att sitta och suga på en kaffe i en halvtimme.

    Och sorlet tycker jag är rogivande. (Sen skulle jag nog iofs undvika de mest befolkade ställena.)

  3. Nellie C Lind skriver:

    Det låter jätte mysigt att få sitta på ett kafé och skriva, i varje fall i tanken. Vet inte om jag skulle vilja göra det i verkligheten. Att släpa med mig laptopen till stan lockar inte riktigt. 😛

    • malinthewriter skriver:

      Haha. Nej, och jag har ändå en jätteliten dator och väldigt nära till caféer, men ändå blir jag som … om jag väl ska gå dit så vill jag ju vara där ett tag. Få valuta för pengarna och tiden typ 😉

  4. Marcus Å skriver:

    Det där måste vara någon klyscha för det är verkligen svårt att skriva på Café. Jag har själv försökt och kunde under en period sitta där jämt – men nu går det inte längre. Dels blev det dyrt men framförallt hade jag svårt att koncentrera mig på texten.

  5. Annika skriver:

    Jag har aldrig testat, annat än att sitta och skriva anteckningar när jag ändå är på café för att fika. Hemma sitter jag på en svindyr, ergonomiskt superbra stol, men aldrig mer än några minuter i taget, mellan varven reser jag mig och går rundor i huset. Fast det beror kanske på att jag är hemma, om jag satt på café tvivlar jag på att jag skulle traska ut i köket och glott i deras skafferi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s