”Jag ska egentligen inte jobba här”, Sara Beischer

För många som läser är lästiden en mysig stund. Man sitter i fåtöljen, dricker te och äter godis. Stopp. För den som tänker läsa ”Jag ska egentligen inte jobba här” behöver inte göra några förberedelser, inte inhandla något godis, inte värma varm choklad eller äta lunch samtidigt som man läser.

Sara Beischer skriver om Moa som är nitton år och flyttar till Stockholm för att bli skådespelare. Hon börjar jobba som vårdbiträde på äldreboendet Liljebacken och chocken blir total. Hon möter döda kroppar, kiss och bajs, dokumentationslistor över stora A:n och lilla a:n, människor vid livets slut som inte går att prata med.

För mig som också arbetat extra inom äldreomsorgen tidigare finns det mycket att känna igen sig i. Som den nya. Chocken över hur någon så naturligt kan tala om någon annans bajs på alla raster som finns. Chocken över alla mediciner som ska sväljas ner och stoppas upp både här och där.

Sara Beischer har ett eget språk, tydliga formuleringar och beskrivningar som är ovanliga men som direkt gör att man förstår precis hur hon menar. Hon lindar inte in saker.

För en gångs skull tycker jag att boken är för tunn. Vartannat kapitel handlar om Moas strävan efter att komma in i teatervärlden, och dessa episoder blir aldrig djupa utan skrapar knappt på ytan. Det blir lite hackigt. Känns som att det är där bara för att ge en kontrast. Människorna på Liljebacken är igenkännande, men blev också lite störande efter ett tag. Är det verkligen nödvändigt att skriva Leena med två e hela tiden? Och hade det inte kunnat få finnas någon mer vanlig pensionär bland de boende? På det sättet känns det som att ”Jag ska egentligen inte jobba här” bekräftar alla fördomar jag själv har mött bland dem som aldrig arbetat inom äldreomsorgen. Långt ifrån allt handlar om mediciner, kroppsvätskor och arga åldringar. Det tycker jag är synd.

Det är en snabbläst roman som ger en hel del skratt, igenkänning och äckelkänsla, som är skriven med rappt och roligt språk. Visst är den säkert rolig läsning för alla som arbetat inom äldrevården, men något större djup och utrymme för eftertanke har den tyvärr inte.

(7/10)

Andra om ”Jag ska egentligen inte jobba här”:
Jennies boklista

Finns bland annat hos Adlibris.

Annonser
Det här inlägget postades i 2012, Övriga förlag, Betyg 7-8, Bokrecension, Debut, Relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s