Min vän Sofie har bloggat om hur hennes roman ”Halvblod” ständigt jämförs med ”Twilight”, och hur detta känns för henne. Vi var (är) testläsare till varandra, och jag minns att jag också jämförde den med ”Twilight” när jag läste hennes roman. Och detta gjorde jag utan att ha ens läst böckerna, bara sett ett par filmer.
Jag tror att eftersom den genren fortfarande är så pass smal är det omöjligt att vampyrböcker inte blir jämförda med de stora serier som filmatiseras nu, och då kanske främst ”Twilight” och ”True blood”, men det har ju kommit mängder av liknande serier. Samtidigt är det lite trist, att vi blir så irriterade när en vampyr påminner om en annan vampyr, för hur många människor påminner inte om varandra?
Min debutroman har faktiskt fått förvånande få jämförelser, snarare tvärtom, att mitt språk gör den unik och just att msn, Facebook och internet i övrigt har en stor roll. Samtidigt är det inte ovanligt med kommentaren ”själva intrigen är inget unikt, en tjej som gillar en kille yada yada”. Den enda jämförelsen jag kan komma på är Linda som tycker jag påminner om Marian Keyes ”på den tiden hon var riktigt bra” (viktigt påpekande 😉 ).
Ibland kan jag bli irriterad på mig själv när jag börjar jämföra böcker med varandra, men det är väl på något sätt naturligt att försöka hitta likheter, vilket såklart krockar med varje författares förhoppning om att vara i alla fall någon mån unik. Att upprepade gånger få höra hur man påminner om någon annan kan kännas lite som att bli anklagad för att ha tittat över axeln på någon för att se svaren till ett viktigt prov, trots att man inte har det.
Ni andra som skriver, hur ser ni på det här? Vilka blir ni jämförda med? Och ni som läser, hur mycket jämför ni med liknande verk?
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Vampyrgenren är allt annat än smal, den har rötter i alla kulturer i världen och uppkom för många tusen år sedan. Dock kan det ju hända att din vän gav sig på den delen av genren där Twilight Saga faller in. Och nackdelen är ju (vilket gäller alla genrer, inte endast vampyrgenren) att man konstant tar inspiration av varandra. Twilight Saga uppvisar till exempel väldigt stora likheter med Sookie Stackhouse Novels (True Blood) och Vampire Diaries.
Likheter med andra böcker kommer alltid gå att finna, vi kommer alltid att bli inspirerade av andra texter, så har det varit i alla tider, se till exempel på Shakespeares Romeo och Julia och jämför den med Tristan och Isolde.
Det finns absolut ingenting negativt att bli jämförd med en annan bok eller författare. Att bli jämförd med till exempel Twilight Saga måste ju ändå vara en väldigt stor komplimang, med tanke på hur den serien sålt och vilken status den har idag.
Jag har ingen koll alls på vampyrhistoriken, men idag har den ju iom filmatiseringar och serier blivit extremt stor, men de som visas är ju ändå ganska lika varandra (även om jag tycker True Blood och Twilight-filmerna är väldigt olika).
Och att bli jämförd är ju en grej, det kan ju vara en bra vägvisning till vilken typ av bok det är, men när någon/flera säger att man tagit massor från någon annan?
Dessutom kan jag säga att Sofies bok är en trilogi och den första är en tegelsten på 600 sidor. Det går inte att försöka skriva som någon annan och få en så lång och sammanhängande berättelse, som dessutom är väldigt bra 🙂
Vad är det man brukar säga, det finns bara tre/fem/sju berättelser i världen och allt annat är variationer på dem?
Det har hänt mig flera gånger att jag börjar skriva på något jag tycker är ett nytt fräscht grepp (fantasy, som jag skriver, brukar ju anses väldigt klichéfylld, men egentligen är nog en del andra genrer lika illa). Och så läser jag något och inser att jaha, den här författare har ju tänkt på precis samma sak.
Å andra sidan, hur många deckare påminner inte väldigt mycket om varandra, och ändå säljer de bra? Hur många rom-com-filmer följer inte exakt samma mall, en del är av den anledningen urtrista, men andra engagerar.
Det spelar nog ingen roll VAD man skriver, om det är gjort förr, bara man gör det bra, och på sitt eget sätt.
Så sant Andrea. Och chicklitt? En del serier är ju nästintill identiska, bara olika namn, men ändå olika. Det är ju hemskt att man inte ska kunna läsa den genre man skriver inom och är intresserad av för att man inte ska bli anklagad för stöld.
Vladimir Nabokov var jättesur på folk som jämförde hans Invitation to a Beheading med någon av Kafkas verk. Det är en väldigt, väldigt Kafkaesk bok, men Nabokov blev ledsen och less på alla som jämförde hans verk med Franz. I förordet till min utgåva av boken tror jag att han tillbringar tre eller fyra sidor med att försvara sig, med uttryck som att han var ‘totalt oviss’ om Kafkas verk när han skrev Invitation, och att han ‘inte ens kunde någon tyska’. Nabokov tyckte att folk borde inse detta och sluta se likheter mellan de två verken.
Nabokov var löjlig, dock, i min åsikt. Det fanns ett tag då jag blev ledsen om folk jämförde mina (icke-publicerade) verk med andra verk. Det är bara naturligt att saker liknar andra saker. Jag lägger dock ganska stor vikt vid att idéerna i det jag läser (och skriver) ska vara relativt (alltså, åtminstone en smula) originella från saker jag läst och skrivit tidigare, annars tappar jag intresset.
Om jämförelsen är grund snarare än grundlig är det väl också ett tecken på att det faktiskt inte finns mer än ytliga likheter, skulle jag tro. Det är ju skillnad på att säga ”det är en vampyrromans, inte olikt Sookie Stackhouseromanerna” och att faktiskt peka ut likheter.
Tror att jag fick ihop alla mina tankar här.
Jag tycker att det är jättetråkigt att vissa författare (dvs. Tolkien och Meyer) alltid dyker upp när det är fråga om fantasy, medan det inte alls finns någon sådan personfixering inom andra genrer. Att jämföra någons verk med en annans författare är naturligt, men när det är samma författare som _alltid_ dyker upp börjar man fundera över hur stor koll recensenten egentligen har. Man får känslan av att han/hon drar till med dem man känner till.
Jag har faktiskt aldrig blivit jämförd med någon, det är lite tråkigt. Att man blir jämförd med någon är ju faktiskt ett tecken på att någon intresserat sig för ens författarskap. För mig är det (om man räknar bort Tolkien) ett bevis på att man är en riktig skribent när ens författarskap jämförs med någon annans.
Pingback: Malin skriver | sofietrinhjohansson
Intressant att jämföra med musikbranschen, där det är helt ok att sampla, mixa göra nytt av gammalt. När ska vi författare kunna göra lika dant och våga stå för det?
Våra hjärnor är tyvärr uppbyggda att finna samband och logiska liknelser av naturen. Det är därför vi känner att vi måste förklara allt eller sätta ett namn på det. Även matematiken är en måttstock som människan har skapat för att förklara världen. Så kort sagt så kommer vi alltid göra jämförelser med varandra på ett eller annat sätt.
Jag både läser och skriver, och kan inte låta bli att jämföra med andra. Men det har för att jag kanske tycker om en viss typ av genre bättre än annan, eller har åsikter om vissa typer av handlingar i en berättelse. Och hur många försöker då inte heller jämföra om boken är bättre än en annan i samma genre?
Jag har blivit jämförd med olika typer av författare. Vid ett tillfälle J.K.Rowling. Men sammanhanget var inte roligt och det verkade som att personen i fråga inte hade något vidare koll på sina fantasyförfattare.
Jag tycker inte att det har någon betydelse. Folk är sådana. Allting nytt jämförs med tidigare upplevelser. Inget fel alls.