Dagen till ära diskuteras det värsta dejter på Twitter. Nu har ju inte alla Twitter, och jag tycker det vore så synd om Christina Stiellis fantastiska dejt (i mina ögon, ej hennes) bara försvinner bland alla tweets så jag fick tillstånd att blogga om den och den låter såhär (hahaha alltså jag tycker den är SÅ rolig, hahaha) :

—–

En man på en dejtingsajt. Flög från Åre för att bjuda mig på middag. Spännande. Såg riktigt bra ut på bild. Möttes upp i hotellobby. In kommer en man som uppenbarligen gillade sig själv mer för 20 år sedan. Iaf på bild. Ge mannen en chans, tänkte jag. Fina fina krogen. Fina fina vinet. Och så började samtalet över tända ljus och med diskreta servitörer som fladdrade runt oss.

Och mannen berättade om sig själv. Hur förmögen han var, hur många hus han hade, hur lång båten var, hur STOR den var. Vilka kändisar han hängde med, vilka han kunde ringa när-som-helst liksom. Alla resor han gjort. Huset i Frankrike. HuseN i Frankrike. Jag fick inte.en.syl.i.vädret. Trots omfattande försök. När jag lyssnat mig igenom förrätt och halv varmrätt hade han pratat hål i huvudet.

Jag ursäktade mig. ”Måste pudra näsan”. Dålig mottagning på fina toaletten. Sms till syster: RING mig om 10. Nej, 5 minuter. Nej, 2! Bad henne bara lyssna och spela med. Upp igen till fina krogen, mer fiiiina viner. ”Det här kommer från en vingård jag är delägare i”.

Så ringer min mobil. ”Ursäkta mig, måste svara.” Tveksamt om mannen som hette Hans hörde. Han pratade om sina vinrankor då.

Ingen plan, bara panik. Jag trycker på grön lur. Min syster säger hej, vad var det?

MEN ÄLSKLING LUGNA DIG, VAD HAR HÄNT??! Hans ser på mig. Jag använder alla skådespelartalanger jag har. Far upp fr bordet. Improviserar. MEN LILLA GUMMAN! LUGNA DIG! SPOLA I KALLT VATTEN! Jag höjer rösten, ser panikslagen ut. Går undan. Viskar t syster att hänga kvar.

Pratar osammanhängande och väldigt fort. Säger att min dotter stoppat handen i gaslågan på spisen i nya lägenheten. ”Hon brinner! Jag måste hem!” Hans reser sig upp: ”Ska jag följa med?” … nu improvisationsteater: ”NEJ!!” (för helvete!). Springer ut i garderoben. Sliter åt mig jackan. Min syster skriker i telefonen: Vad har hänt?? Vem brinner!??. Jag svarar (för högt): TYST! Hans ser på mig.

Jag förklarar att jag blev ju lite panikslagen … att skrika TYST till en dotter som brinner … Hans med stora båten nickar. ”Men vi kanske ska ringa ambulans?” säger han. Och så tar han på sig jackan: ”JAG FÖLJER MED! Stackars dig!”

Så dags med uppmärksamhet då. Klant. Jag berättar för honom att mina barn inte vet om min hemliga dejt. ”De är väldigt känsliga. De skulle bli väldigt förvånade. Ja, kanske traumatiserade om jag tog hem en man. Nyseparerad du vet.” Hans med vinrankorna nickar.

Min syster skriker i telefonen: VAD HAR HÄNT CHRISTINA!! Ska jag ringa polisen? Ambulans?

Hans står så nära. Han hör. Jag trycker in min mobil i örat och säger lugnt: LILLA gumman. Ta det lugnt nu. Mamma kommer!

Min syster: VA?? Christina, mår du bra? Jag: Just det. Kallt vatten. Lägg dig i sängen, jag kommer!

Kindpuss på Hans som flugit från Åre för att bjuda mig på finmiddag och som bokat hotellövernattning: ”Vi kan ju ses senare?”

Jag får med mig allt. Och min syster. Ut på gatan. Hans ropar: ”Jag ringer dig!” Så springer jag. Jag springer, älgar fram på stadens gator. Trycker bort en panikslagen syster. Springer, halkar, springer fortare. Stoppar en taxi som skriker åt mig att se mig för. ”Kör mig hem!” taxichauffören undrar om jag är jagad? Ska han ringa polisen?

I bilen förklarar jag. Allt. Ringer syster som gråter. Hans skickar sms: ”Jag har beställt en taxi, jag är på väg till dig, väntar utanför”

Jag sms:ar tillbaka, improviserar, räknar minuter, tänker. Inte. ”Går inte, vi är på väg till KS!!”

”Är du redan hemma?” frågar Hans med husen i Frankrike. Jävlar, tänker jag. ”Ja, snart iaf. Vi åker direkt.”

Kastar mig in i lägenheten. Dotter (som inte brinner): ”Vad gör du hemma?” Låser dörren.

Nytt sms: ”Jag är på väg till KS nu, du ska inte vara själv när ngt sånt här har hänt, jag känner en överläkare där. Ringer honom.”

Tänker att Hans kanske kan dö. Eller nåt. Sms tillbaka: ”Du kommer nog inte in! Sekretess och sånt. Vi hörs imorgon!” VARFÖR liksom.

Hans med den stora båten sms:ar: ”Ja, eller så väntar jag på dig utanför KS. Vi kan ju ta en nattfösare.”

Jag formulerar mig noga. Skriver att jag, som ansvarstagande moder, måste vara hos mitt barn hela kvällen. OCH natten. Han skriver okej.

Jag får fem sms på natten. Dottern (som inte brinner) undrar vad jag håller på med. Morgonen därpå: ”Hej, jag bjuder på frukost!”

Då. DÅ vågar jag. Då hämtar jag hem min kloka hjärna och skriver att jag nog inte är så intresserad. Tyvärr.

Hans med vingår och båt och hus skriver tillbaka: ”Okej, synd, vi hade ju så trevligt. Hälsa din dotter. Hoppas att fingret läker.”

The end.

———-

Tycker inte ens särskilt synd om Hans. Bara att Stielli är underbar. Inspirerande fantasi och spontanitet, haha! Hoppas ni alla har en finfin dag där ute, med eller utan Hans!