Egypten var toppen på egentligen alla sätt utom ett och det var shopping. Jag tycker mig ha exceptionellt stort tålamod, men när vi de sista dagarna på resan gjorde några slutliga försök att shoppa var det nära att jag skulle ha fått raseriutbrott i varje butik vi gick in i. Alltså raseriutbrott på riktigt. Ni vet som på film. Lägga sig ner och skrika, kasta grejer. Förstöra inredningen.

Jag hann inte ens ta ned något från hyllorna, det räckte med att blicken dröjde kvar två sekunder på samma föremål för att någon skulle komma och – ”- you want this?
– Just looking.
– Oh here, look look look.
(tar ner och tvingar mig att hålla i)
– What do you think?
(Har ej hunnit kolla)
– You want it? Yes? 200 Egyptian pounds .
(har ej frågat om priset)
– Ok?
– No thanks.
– No? 300 egyptian pounds! Cheap!
– No thanks.
No? How much? How much you pay?”

Lyckades avstyra och gick vidare, tittade på en annan hylla, samma sak upprepades.

– Oh you want towels? Look, look, look! Only 100 egyptian pounds!

Om och om och om igen. Alltså, i slutet var det SÅ nära att jag typ skulle ha kastat allt ur hyllorna på golvet och bara skrikit. Det var SÅ frustrerande!! JAG VILLE JU HANDLA!! Men det gick inte. När någon tilltalade mig hade jag lust att skrika LEAVE MEEE ALOOONEEEEE!! Då och då tyckte jag även synd om dem och funderade på att tipsa om hur de kunde sälja mer genom att lämna sina västerländska kunder ifred, men … nä.

Nu har vi, min bror och jag, precis varit en sväng på Entré, shoppingcentret som ligger här runt hörnet. Och har handlat mer på en timme än vad jag gjorde under två veckor i Egypten, enbart för att ingen sträckte sig längre än ett ”kan jag hjälpa till med något”.

Det var en gullig tjej där inne som gick omkring med några papper och sa
”Hej! Vi håller på med en undersökning om …”
Och jag direkt bara
”NEEEEEEEEJ!”
Hon såg lite ledsen ut och jag blev själv lite chockad över hur jag ryggade tillbaka när hon pratade med mig så då fortsatte jag ju med ”Eller jag menar, eh, kanske sen, inte just nu, kanske sen, alltså vi ska äta nu, men alltså eh, öh …”
”Okej … man får en trisslott om man deltar”, sa hon och vi gick vidare.
Och så fick jag dåligt samvete. Fick nästan lust att förklara att vi varit i Egypten och yada yada yada yada … men nä.

Och jag är övertygad om jag skulle ha vunnit på trisslotten om jag varit med.
Well, well. Snart ska vi på bio. På dan. Solen skiner så till mitt försvar kan jag säga att det var väldigt grått och trist när vi bokade på förmiddagen. Plus att jag redan är solbränd ju. Ha!