När jag skrev ”Kär lek?” hade jag några testläsare, vilket jag absolut vill ha nu också. Mellan tre och fem som läser i alla fall den första delen känns lagom, för oftast är det just riktningen som är svårast att bestämma. Vilken inledning är bäst? Och just inledningen  lägger ju tonen för resten av boken.

Jag har redan ett par testläsare, men vill gärna ha några fler för i alla fall de första kapitlen (cirka 50 sidor). Kanske någon av mina bloggläsare vill läsa? Mejla gärna i så fall på malinthewriter at gmail.com. Eftersom jag dock verkligen vill ha feedback, bra som dålig, är det en fördel om man har någon form av vana till att ge konstruktiv kritik. Det behöver inte på något sätt vara professionellt eller något sådant, men att man har det ”tänket” och inte typ går sönder vid tanken på att skriva något negativt … 🙂

Om någon är intresserad kan ni som sagt mejla till malinthewriter at gmail.com 🙂 Nedan kan ni läsa lite mer om vad ”Sanning och konsekvens” handlar om. Den handlar sammanfattningsvis om en ung tjej som åker från Sverige till en liten ö i Norge för att arbeta på ett fiskbruk.

Det var en märklig plats, den där ön. Och det var en märklig situation jag stod inför.
Han stod där borta i hörnet och log mot mig, jag log tillbaka. Undrade om han tänkte på samma sak som mig, om vad vi gjorde igår, inne på personaltoaletten, på arbetstid.
Jag tittade bort i tron att ingen såg att jag såg på honom, att ingen visste vad vi höll på med och vad vi borde låtit bli.
    De första veckorna på Röst hade varje dag känts som en tisdag, det hände ingenting. Tristess, arbete och brist på detsamma hade gjort att dagarna flutit ihop. Jobbade med fisk, stank fisk, tänkte på fisk, såg fisk överallt. På senare tid hade däremot vardagarna blivit en chans att ta igen sig från helgaktiviteter. Trots att ledigheten bara bestod av en enda dag blev det alltid kaos.
    Jag tittade bort mot hörnet där han stod med sina kusiner och sin stränga morbror, han stod där och log, kaoset. Kaoset hade nästlat sig in i vardagen, varje dag, varje timme. Han och jag, det var kaos. Han och jag, det var passion. Att han hette Lennart, det var humor.
    Och att han var förlovad med någon annan,
det var sorgligt.